Hepp!
Nu var det så där jättelänge sen jag bloggade igen. Jag ber om ursäkt.
Men är det inte det ena så är det det andra.
Ludde mår mycket bättre nu ska jag väl börja med att säga, det är skönt. Han är fortfarande på 1 medicin, håller på att dra ner på den nu dock för att se vad som händer.
Men nu är det Pelles tur. Hans allmän tillstån är toppen, men han har explosions diarrée! Så han ska till vet och antagligen få samma sorts antibiotika som Ludde fick för han har väl fått viruset.
*Suck, stön och pust!*
Så jag lider fortfarande av sömnbrist för stackarn rusar juh till dörren varannan timme eller så och är man inte där inom 30sek så har man en vacker brungrön röra att städa upp :S
Fast det finns juh värre tillfällen att lida av sömnbrist, jag har juh iaf. OS att titta på :P
~*~
Så vad mer har hänt? Erna är väl "OK"... från östfronten intet nytt så att säga, vet kanske skulle komma ut o göra en koll igen för o se om hon behöver lite mer meducin, annars är det bara att avvakta och beställa en röntgen, men förhoppningsvis så kommer hon iaf inte att dö riktigt än! :)
På jobbet har det varit helt snurrigt, nästan inga "vanliga" grejer (vaccinationer etc.) utan bara konstiga grejer, har nog aldrig gjort så många blodprov som vi gjort de senaste veckorna och har haft sjukt mkt operationer inne jämfört med vad det brukar va. Massor med dentals och en hel del bitch spays.
~*~
Och så har jag varit och ridit på Blackie, han är en tjock liten ponny! ^^
En envis ponny som gillar att testa vad jag går för!
Det är så komiskt egentligen, så fort jag hamnar på en häst som är större än säg 160cm, så blir jag en fånig tant-ryttare som inte vågar nått! Men sätt mig på en liten en eller en ponny då jävlar tänds den gamla ponny-djävulen inom mig och jag är som en totalt orädd unge! Ni vet så där som man var när man galopperade runt barbacka i skogen på sommrarna och så där! Det var delvis därför jag sa ja till att hjälpa till med Blackie, för jag visste att jag skulle fixa det. Han är ca 142cm i mankhöjd! ^^ DVS ingen fallhöjd alls!
Och det som är absolut roligast är att jag nu är i en sån vikt att jag inte är för stor för honom, hur bra är inte det!? :D
~*~
Appropå hästar, jag har ganska länge kännt att det nog är dags för mig att skaffa mig en häst till, en här i England. Jag har funderat fram och tillbaka tusentals gånger på om jag skulle ta över Erna, men jag tror inte att hon skulle fixa det och jag tror inte att hon skulle må bra av klimatet här. Allt regn och rusk, nej hon skulle må pyton.
Så för en 10-dar sen eller så så hittade jag en som jag direkt kände "DEN vill jag ha", även om jag fortfarande inte "aktivt" letade efter en häst, utan mer kollade runt för att se var landet låg liksom. Då började kvalen och ångesten; "är det verkligen smart att skaffa häst när jag har en där hemma i Sverige som dessutom inte mår bra?", "har jag pengar än?" "och om jag har pengar ska jag verkligen lägga dem på en häst?" och inte minst "hur tusan köper man häst i det här landet? Är det som i Sverige eller hur gör man?" och "orkar jag? eller har jag målat upp en drömbild i mit huvud?" osv osv...en MILJON tankar som började fara runt.
Så resultatet blev att jag satt här och suktade efter den där jävla hästen, men gjorde ingenting åt det, jag flöt in i det där "handbroms stadiet" när jag varken gick framåt eller bakåt. Jag satt med skräcken i halsen varenda dag och uppdaterade annonsen för att se om hon var såld än, men nej...det var hon juh inte.
Jag ville nästan att ödet skulle ta ett beslut åt mig att hon skule bli såld...klart jag skulle deppa då men då skulle jag iaf inte behöva ta ett beslut!
Så då blev det den 18'e och hon hade väl varit på annons i fem dagar eller så och jag tänkte att de har väl glömt uppdatera annonsen, hon måste bara vara såld nu! Så jag uppdaterar och högst upp så står det "still for sale as of the 18/2" jag men det var väl själva fan! Ska jag behöva ta ett beslut nu alltså? Kanske är det så att ödet säger till mig att det ÄR meningen att JAG ska ha henne?
Så jag började fundera om jag ringer nu så kanske vi kan åka o kolla på henne till helgen?
Men då satte andra tankar in och verkligheten!
Veckan innan löning innebar att jag kanske inte skulle ha råd ens med bensin för att åka ner (tre timmar söderut) och det betydde också att jag om jag skulle åka ner så skulle jag inte ha några pengar att betala en handpenning med. Så jag lät tankarna springa iväg med mig och tiden gå...
Så i lördags ringer pappa och jag pratar lite med honom om hur jag fnular på och skaffa häst o så där och så säger han att han kan få över en del av pengarna...så mycket pengar att jag skulle kunna köpa och transportera upp hästen. Så då far juh tankarna ÄNNU mer..särskilt eftersom annonsen nu säger "still for sale as of 20/2, price reduced!"...och så igår så var jag och red Blackie och då får jag reda på att det definitivt finns plats i hans stall..jaha...då hade juh allt löst sig, förutom det faktum att det nu var söndag kväll, jag var toktrött, telefonfobin satte in och också det faktum att nästa helg så jobbar Mike så jag skulle behöva åka helt själv och kolla på hästen! Så då satte paniken in istället! Så jag ringde aldrig....
...förrens idag! Tog mod till mig och ringde från jobbet! Jag betedde mig som en fnittrig fjortis så jag vet inte hur pass seriöst intryck jag gav, men det resulterade iaf i att jag ska dit på lördag!!!
Så vi får väl se..jag kanske blir med häst till helgen! Dessutom så kanske jag inte blir ensam, snälla Leeann (Blackies ägare) följer antagligen med mig om hon kan få sin mamma att passa barnen så det är juh ännu bättre!
Hästen är en riktigt sötnos! Av nån anledning en större kopia av Boppan.
Vet inte vad det är för fel på mig, har aldrig gillat fuxar juh... inte för att nån av dem är fux, men de är rödskimmlar o d e juh typ samma sak! :)P
Men iaf. hon är 5 år gammal, inriden men inte riden sen i November
150cm hög, rödskimmel med två strumpor och bläs.
Här är iaf lite bilder på skönheten:
Så nu är det väl bara att vänta och se. Jag förbereder mig för att bli totalt besviken, för då kan jag bara bli positivt överraskad... men deep inside så tror jag att ödet har talat, vi får väl se.
Nu ska jag försöka sova lite, måste upp tidigt imorrn för det är min tur att fippla med Blackie, får se om det blir en ridtur eller om jag nöjer mig med lite longering, vi får väl se.
Så for now my lovelies, håll tummarna för mig i helgen och jag lovar att försöka bättra mig när det gäller bloggandet och hålla er uppdaterade! :)
Pussisar!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Stunder av lycka...
...och en evighet av ångest och depp.
Så känns det iaf. just nu, ni förstår nte hur jävla trött jag är på allt.
Igår fick vi hem Ludde, vilket var helt jäkla underbart! Han är nästan tillbaka till sitt "normala" (hur normal han egentligen är kan man juh ifrågasätta! ;) ) jag. Igår morse så bajsade han för första gången sen i torsdags(!) och sen dess har det varit en ständig uppåtkurva! De tog ett blodprov till på honom igår morse och det visade också på förbättringar, han har fortfarande ganska högt värde vita blodkroppar men allt annat har börjat fixa till sig så igår ftermiddag kunde vi ta hem honom, tillsammans med ett helt apotek med mediciner!
Tur att han fått tillbaka sin aptit för då kan jag gömma allt i salami! ^^
Och om inget oväntat händer så ska han inte på återbesök förrens på tisdag.
Så det var den stunden av lycka det.
Imorse ringde pappa och sa att Erna mådde dåligt.
På det sättet han beskrev det så var min första tanke: "BOTULISM!" Och innan veterinären varit ute så satt jag här och hade dödsångest och var säker på att jag aldrig skulle få se min stjärna igen.
Som tur väl var så är det inte riktigt så illa, hon hade fått kolik och i samband med det så fick hon kolikorsakad fång...tjohej vad kul och här sitter jag som ett jäkla mongo (no offence) och kan inte göra nått!
Varför är hon så jäkla benägen o få fång för?!!!! Hon äter juh för fan BARA grovfoder!! Blir så jäkla arg/ledsen/deppig/valfri annan deppig känsla.
Veterinären var dessutom oroad för hovbensförsänkning så när hon stabiliserats så ska hon röntgas, så då måste jag försöka ta mig till Sverige för hur fan ska pappa klara detta ensam liksom??
Jag känner mig så jävla uppgiven just nu, jag orkar inte mer.
Permalink Allmänt Kommentarer (6)
En uppdatering...
..tänkte att det är bäst och skriva lite igen innan dagarna flyter ihop allt för mycket.
Så igår (lördag) så hämtade vi hem Ludde från veterinären, han var fortfarande inte bra, hade inte ätit särskilt mycket och hade inte bajsat (delvis för att han inte har ätit något.) Men veterinären tyckte det var OK för oss att ta hem honom, dels för att jag har det yrket jag har och dels för att han inte hade kräkts sen vi lämnade in honom i torsdags.
Så vi tog hem en svag och trött liten sötnos vid typ halv två på eftermiddan.
Först så sov han och sov och sov men framåt kvällen började han piggna till lite grann, man kunde se det i hans ögon att han var lite mer alert liksom, men han var fortfarande väldigt fysiskt trött.
Vi försökte med lite olika sorters mat men inget föll honom i smaken, det enda som egentligen gick ner var italiensk salami och 'pork pie'. Han piggnade till mer och mer under kvällen natten och var till och med ute i trädgården och sniffade runt och kissade en hel del, vilket var skönt för det minskar iaf. risken för att det är njurarna det är fel på.
Men desto längre tiden gick destom mer orolig blev han. Jag och Mike hade bäddat åt oss på soffan och turades om att ha "vakt" så det blev inte sirekt nån sömn, men o andra sidan så har jag nog sett varenda avsnitt av "Fresh Prince..." vid det här laget. Vid 5 på morgonen så gick han till ytterdörren och skällde och betedde sig som att han ville bajsa. SÅ det var bara på med ytterkläderna och ge sig ut i regnet och dimman, vi kom ungefär 7 meter och så kräktes han, inte en gång, inte två gånger...men tre....
Så det var bara att ringa veterinären...
....så ingen mer mat och inte ens nått vatten, så länge han inte kräktes så sa veterinären att vi kunde vänta med att ta in honom tills deras normala mottagning öppnade klockan 10. Som tur var så var det inget mer som kom upp men han var jätteorolig och det var nästan så att man kunde se hur han blev svagare ju längre tiden gick.
Vid 10 var vi tillbaka hos veterinären, hans temp var fortfarande bra, hjärtat rusade lite, men han var inte anemisk men började (förklarligt) bli lite uttorkad igen så det var bara för honom att bli inlagd igen, den här gången körde de en full "blood screen" på honom och sen satte de honom på dropp.
Blodprovet visade två huvudsakliga grejer.
1. Han har ett högt antal vitblodkroppar.
Dvs det finns en infektion i hans kropp. Så den första diagnosen gastroenteritis är troligtvis rätt.
2. Han har en låg kalium nivå.
Det finns många olika nledningar till att han har det och det är här det blir lite knepigt för nu måste man lista ut vilket som kom först. För brist på kalium kan orsaka kräkningar och aptitlöshet (bland annat,) men en av anledningarna till att man får kaliumbrist kan också va att man har kräkningar och/eller diarreé.
Så vi får väl se vad som händer... just nu får han kaliumberikat dropp, antibiotika, smärtstillande och magsyrereglerande mediciner. Med lite tur så är det gastroenteritisen som kom först och det är därför han fick kaliumbrist för det betyder att när han blir av med GE'n så löser sig resten, om det är tvärtom att han fick kaliumbrist först så blir det lite knepigare, men vi håller alla våra tummar.
Ska ringa veterinären imorrn på morgonen för o höra hur det är med honom och sen imorrn eftermiddag så tar de nya blodprov för att se hur saker står till. Jag har ingen aning om hur länge han kommer behöva stanna där och det är så jäkla jobbigt, jag vet juh att han är på rätt ställe liksom och att de vet vad de gör men samtidigt så vill jag juh ha hem honom! Han ska va här hos mig!! Gud va jag saknar min bäbis!
Jag ser inte alls fram emot att gå till jobbet imorgon (idag), känner mig liksom inte redo för att ta hand om andras sjuka djur, sömnbristen gör ju liksom inte saken bättre..
Usch vad jag är trött..
Puss godingar, hörs snart igen!
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
snö, kräk, död och jobb....
Jag försökte verkligen blogga innan jag åkte men blogg.se tyckte tydligen att jag inte fick logga in på min egna blogg. Men jag får väl försöka göra nånslags "recap" här för er.
Så... förra söndan var jag iväg och gjorde en "work-trial" som det heter, dvs. jag provjobbade så att de skulle kunna se hur bra jag jobbar. Som ett prov typ, med betyg och grejer.
Jag var och provjobbade på ett ställe som heter John Shaw Equestrian för att få jobbet som stallchef.
OCH jobbet är mitt, om jag vill ha det.
Vilket jag inte är säker på att jag vill, av några lika anledningar. Orkar inte skriva för mycket nu, men en av grejerna är såklart att jag måste få den lön jag "måste" ha, den andra grejen är att i deras jobbannons så underströk de hur viktigt det var att de ansökande hade hög standard, och jag är faktiskt lite besviken, för det känns somm att jag har högre standard än vad stallet har.
Lång historia kort...vi får se. :)
Men det var riktigt kul att jobba med hästar igen, fast jag har blåsor i händerna av allt mockandet..de har 70+ hästar på det där stället! o.0
Och en sak som var positiv var att alla människorna jag träffade var riktigt trevliga så jag skulle isf. ha ett riktigt trevlig arbetslag under mig. :)
Veckan efter var helt galen så klart, hade massor med OP's inne, bland annat en New Foundland med några av de största lipom (fettsvulster) jag nånsin sett! Vi tog ut mer än ett kilo fett...hade kunnat ge nån ett extra bröst!
Hade också en Ungersk Vizsla inne i flera dagar med akut njursvikt :(
Stackarn! Det var hårt arbete, med handmatande, tempkontroller, dropp och hela tjofräset.
En katt med oförklarliga andningssvårigheter, en katt som fick hjärtstillestånd under narkosen (tack gode gud att det inte var jag som var "op-nurse" den gången!) och en Schäfer med akut leukemi.
Det är så tragiskt med alla sånna här patienter, man blir personligt involverad även om man inte "vill" därför är det också så jobbigt när man kommer tillbaka efter sin semester och får höra att både den Ungerska Vizslan, Schäfern och katten med hjärtstillestånd dog medans jag var borta.. :(
Det här är en av anledningarna till att jag funderar på att byta jobb....
Den enda ljusningen under veckan var min lediga tisadg då jag åkte till Leeanne's stall för att hjälpa henna med hennes pålle Blackie! En "problemhäst" med stoooor personlighet, en mycket bra början på ett nytt samarbete! :)
Torsdagen var horribel, upp tidigt för att lämmna hundarna på hundpensionatet sen hem och direkt iväg till jobbet, där jag var tvungen o va inne tidigt, sen en hel dag fylld med handmatandet samt två "vanliga" operationer, en där vi tog bort sköldkörtlarna på en katt och en hund 'dental'.
Kvart över sju på kvällen kom jag iväg därifrån (skulle ha slutat 18.30) då var det bara direkt hem....bara för att vända direkt för att åka och lämna Mikes bil på service och säga hej till hans mamma och pappa. Sen var det hem IGEN för att börja packa och när packningen var klar så var det bara o sätta sig i bilen (som inte har nån värme!) för att köra ner till Stanstead för att hinna med flyget som går 06.05 fredag morgon! Spöregn hela vägen dessutom...
Som jag har längtat efter snön!!!
Men det var ändå lite av en chock...det är en stor skillnad mellan 6 plus och spöregn och 18 minus och snöstorm!
När vi väl lyckats ta oss från Nyköping och hem till mammsen o pappsen med "pit stop" för att köpa ett träns!) så somnade jag en stund framför öppna brasan, kan va den bästa powernapen nånsin! ^^ Sen var det bara att ta itu med "vanliga" gamla jobb såsom stallmockning och hästinsläpp, men jag gjorde det med nöje, gud vad jag saknar hästarna!
På lördagen var det dags för PJ's födelsedagsfest!
Det var så kul att träffa alla igen! Utan att gå in på detaljer så innehöll kalaset allt som en riktigt bra fest ska; allt från allsång till bröstflashning på toaletten (only girls allowed though!) Och så fick jag umgås med finaste Monan igen! Det är helt otroligt vad vi kan ordbajsa när vi ses! Allra käraste lilla tattkanten. :)
I övrigt så var "veckan" inriktad på tre saker:
1. Fira jul.
Vilket vi gjorde på måndagen vilket var väldigt lyckat.
Söndagen bestog mycket av bakning och matlagning så på måndagen blev det "riktigt" jul, med all mat och allt godis som det skulle va, familjen hade till och med lyckats hålla liv i julgranen!
Och alla blev glada över sina små paket.
2. Magproblem
Ni vet juh alla vad det innebär vid det här laget...
3. Hästarna
Vi körde ett superrace med lill-skitan och hon var så jäkla duktig!
Så nu har hon haft både sadel och träns på sig och gått omkring i det och hon betedde sig som att hon aldrig hade gjort annat. Jag är så himla stolt över henne.
Hon kommer bli en toppenponny i slutänden, hon är så jäkla läraktig och hon har börja fylla ut kroppen och se ut som en "riktigt" häst. I can't wait to get back to Sweden!
Inga problem att ha bett i munnen så länge man får äta morot!
Går bra utan morot också :)
Med Summernights gamla sadel på, den var bara några nummer för stor! ^^
Världens finaste tjockisar!
Boppan är verkligen tjock, men man kan se att hon vuxit till sig ordentligt nu, och hon är så himla fint tecknad, känner mig väldigt positiv!
Måste förresten bara visa er vad som väntade oss när vi skulle gå och lägga oss!
Det här skulle vi ta oss igenom
och nästa morgon när vi vaknade...
...så skulle vi ta oss ut här!
Varför lägga energi på att skotta när man kan klättra! :D
Allt blir så himla fint när det är en massa snö!
Längtar faktiskt tillbaka riktigt mycket...
Home sweet home! :)
Som vanligt så gick tiden alldeles för snabbt och innan jag visste ordet av så var det dags att åka tillbaka hem till gamla england. Både glatt och sorgligt på samma gång. Längtade ihjäl mig efter vovvarna och kissarna men samtidigt så ville jag så gärna fortsätta pyssla med Boppan och ja....det var fler saker jag hade velat hinna med.
Och att åka tillbaka var ju ett äventyr i sig självt eftersom vi lyckades åka i ett väldans snöoväder... och vårt flyg som skulle ha avgått klockan 14.05 blev uppskjutet...och uppskjutet...och uppskjutet och avgick klockan 20.40!
Så när vi väl kom till england så var vi X antal timmar försenade och ännu så väntade en 3 timmar lång bilfärd hem. När vi väl kom hem till Cheshire så var vi tvugna att åka och hämta Mikes bil, så vi var hemma klockan 4.30 på torsdag morgonen... sen var det upp klockan 9 för att åka och hämta vovvarna.
Allt var frid och fröjd, alla mådde bra och sen plötsligt så kräktes Ludde, blev inte så himla orolig till att börja med han kräks ibland när han blir väldigt exalterad. Så väl hemma så lugnade han ner sig lite, gick och drack lite vatten, efter ca 40 minuter så skrek han till och akutspydde ut vattnet, vid det här laget började jag bli lite orolig men igen så verkade han rycka upp sig och när det var dags för mig att åka till jobbet så verkade han faktiskt må ganska så okej.
När Mike kom hem så hittade han inget kräk så det verkar som att inget hade hänt under tiden har varit borta, men så fort han kom hem så börjde ju hundarna springa omkring och skutta runt och då hände det igen, Ludde skrek och sen fontänspydde han vatten. Mike ringde mig och berättade om läget och jag sa till honom att hålla Ludde lugn och att hålla ett ordentligt öga på honom tills jag kom hem.
När jag kom hem så var han ok, inte sitt vanliga glada jag men ok under omständigheterna, jag testade om han ville ha lite mat men det nekade han men han gick och drack lite vatten ett par gånger och jag höll andan men nej inga kräkningar jag trodde att kanske det värsta var över och tänkte att så länge han inte blir värre så kan jag ju ta med honom till jobbet imorrn för att kolla över honom, tempade honom och det var normalt, bra puls, bra andning och bra "refill time" klockan halv två på natten så skrek han som en stucken gris, la sig ner och vatten bara forsade ut ur munnen på honom!
Då fick det var nog, jag började bli orolig för uttorkning och såklart orolig för vad som var fel med honom.
Så vi ringde till vår veterinär (det är så skönt att ha en vet som har telefontid dygnet runt!) och hon tyckte som jag att det var dags att ta in honom.
Så han blev inlagd på sjukhuset :( Och där är han än och blir pumpad med dropp och mediciner och ingen vet vad som är fel med honom... det positiva i kråksången är väl det att medicinerna verkar hjälpa än så länge så har han inte kräkts igen och det är positivt att han fortfarande har normal puls, andning och temp men det är så jäkla hemskt att inte veta vad som är fel! Och vem vet vad som händer när man slutar ge honom medicinen?
Det här är en av sakerna jag hatar med att jobba med det jag gör... alla möjliga sorters "diagnoser" flyger genom min skalle den ena värre än den andra, det är tortyr! :'(
Förhoppningsvis så kommer vi kunna hämta hem honom imorgon mitt på dan..om allt går som det ska, men han kommer fortfarande va på en massa mediciner.
Så nu sitter jag här och en del av mitt hjärta saknas...för han ligger i en bur hos veterinären.
Det är så konstigt att det kan kännas så tomt, Pelle undrar var brorsan är och sitter och tittar på dörrn.
Nu ska jag försöka sova ytterligare en natt utan min fluff-tjockis.
Jag önskar att det var slut på elände snart, jag är lite trött på alla motgångar.
Jag har säkert glömt att berätta nått, men det tar jag en annan dag..
(och jag fattar inte varför blogg.se helt plötsligt inte vill centrera min text...jäkla skitsida...)
Puss sålänge mina hjärtan hoppas ni har det lite mindre maniskt än vad jag har det!
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Usch...
...jag är så nervös att jag tror jag ska spy.
Har fått det bekräftat att på söndag så händer det!
Det är juh sjukt att jag ska va så här nervös så här långt i förväg, jag hoppas på att det kommer lägga sig lite tills på söndag så att jag är så där lagom nervös då.
Så stay tuned mina kära vänner så fort allt är klart så ska ni få veta, men snälla håll tummarna för mig på söndag, jag komer att behöva det!
puss!
Permalink Allmänt Kommentarer (3)
trötter...
...och kanske lite butter och en liten del toker med skulle jag tro.
Jag har som vanligt lite grejer på gång som jag inte kan prata om. Vill inte berätta om en massa saker och sen behöva förklara en massa om det inte blir av, vilket jag hoppas ni förstår, men samtidigt måste jag skriva av mig lite och ventilera.
Men vi tar det från början.
Foten
Så i lördags var jag och skulle få stygnen borttagna, det var juh ett äventyr i sig.
Jag börjae nojja redan i fredags, jag visste att det skulle göra tokont. Och mycket riktigt det var fruktansvärt.
Och som grädde på moset så hände 2 saker som inte gjorde det mycket bättre:
1. Två av stygnen hade läkt fast i underhuden så när de stygnen tog så hände två saker, dels så började det rinna blod ur stygn-hålen och dels så började jag få världens blåmärke pga blodet som spred sig under huden!
Jag fick dessutom ta ut det sista stygnet själv!! Jäkla rookie-sköterska! :)P
2. Min hud har börjar fästa sig vid den underliggande vävnaden vilket inte är bra, så mycket massage och stretching ligger nu på schemat.
I övrigt så såg allt bra ut, ingen infektion och ingen inflammation.
Den är fortfarande ganska stel men det blir bätre varje dag så jag tror inte jag behöver nån sjukgymnastik. :D
bilder tagna precis innan stygnen togs, ska lägga upp bilder på hur det ser ut nu imorrn eller nått :)
Har fortfarande bandage på för att skydda såret och för att hålla muskel i rätt "form" så det får bli nästa gång jag byter bandage.
Jobbet.
Det har varit en helt jäkla galen vecka så här långt och värre lär det väl bli.
Vi har haft akutfall, fullbokad kalender och operationer och allt som kan gå fel har gått fel och jag känner mig helt sunkig som inte kan röra mig i normalfart :(
Orkar inte gå in på för mycket detaljer men det har varit allt från rutingrejer som kattkastrering
(katt-testiklar :D)
...till en Weimaraner med akut njursvikt (och "udda" ägare) och idag när jag kom till jobbet så klev jag rakt in i en rutinoperation där katten hade fått hjärtstillestånd.
Vi hade dessutom en katt med dropp inne och en katt som vi tog bort en svulst från tungan på.
Superstressig dag... jag vill ha helg! Behöver dessutom köra bil imorrn något jag inte ser fram emot...eller min fot ser inte fram emot det :(
Livet.
Ja, saker börjar nog röra på sig.
Efter att ha varit rätt jobbigt ett tag, jobbigt på många vis: varken min eller Mikes hälsa har varit särskilt bra, massor med saker har hänt, allt från farfars begravning till bilproblem och konservburkar i fötterna, så har vi nog kommit till en punkt där vi båda är så trötta på att allt är skit och känner att det enda sättet att lösa det på är att gör nånting åt det, så det är där vi står idag.
Jag har tagit ett beslut (tillsamans med Mike) om en ganska så drastisk förändring, som jag redan har satt i rullning, kanske kanske så kan jag berätta mera redan på söndag kväll.
Vi har också gjort en långtidsplanering som vi kommer sätta ordentligt i rullning redan i mars/april förhoppningsvis. Det enda som är riktigt jobbigt med förändring är just den här perioden, ni vet precis innan allt börjar hända på riktigt. Det är nervös och stressfyllt och ångesten står och knackar på dörren och man funderar på om man ska gå och öppna dörren så man kan få det undanstökat eller om man ska sitta tyst och släcka lamporna och hoppas på att det försvinner...
Så ja, jag vet inte vad jag ska säga, allt är väldigt spännande och väldigt stressigt och ångestladdat samtidigt. Jag vet inte om jag är positiv eller negativ, jag vet ingenting känns det som. Det enda jag vet är att jag måste göra det här, jag kan inte sitta här o ha det jobbigt längre och Mike känner samma sak, så även om allt detta kanske gör att vi kommer va buttra och otrevliga ett tag så lovar jag er att det innebär att i slutänden så kommer vi va trevligare och gladare människor! :)
Nu ska jag slöglo TV och gosa med alla mina pojkar och sen blir det sängen!
Puss mina hjärtan!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Trött
Jag är helt utmattad.
Den här jäkla foten gör juh att allt blir 5 gånger jobbigare! Och dessutom i gammal hederlig Felicia-anda så tröttnade jag på att sitta hemma, så igår var jag tillbaka på jobbet för jag orkar bara inte sitta hemma, dessutom har jag inte råd med det!
Igår kunde underbara Mike köra mig till jobbet men idag var han tvungen att jobba så idag så tar jag mig till jobbet medelst chefens man! Undrar hur många människor som blir hämtade till jobbet på det viset? ^^
Hoppas bara jag kan få in mina kryckor i hans flashiga bil!
Imorrn så tar Mike över igen och tar mig till jobbet och sen på lördag ska jag förhoppningsvis ta bort stygnen i foten! Sen blir det bara att börja träna musklerna igen, foten har stelnat till rejält de senaste dagarna och om man lyfter på bandaget så ser den lite underlig ut, läkarn sa att det är för att muskel är helt oanvänd och för att den kommer va lite som en bit torkat kött ett tag eftersom blodtillförseln var helt borta så många av de små kärlen har torkar ihop lite och det är också därför den är så stel och konstig.
Jaja, sluttjatat, nu ska jag göra mig redo för jobbet och pappersarbete! Chefen har förbjudit mig att göra allt som innebär att röra på mig! ^^
puss sålänge mina hjärtan!
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
P.O.C
Så, idag har jag varit på min P.O.C (Post Operative Check).
Allt gick bra och allt såg fint ut.
Har bara varit lite blödning och i stort sett hela såret har slutit sig och läkningen ser bra ut, fortfarande ingen svullnad, vilket jag tycker är helt otroligt! Och ingen infektion, tjoohooo!
Så idag var nog första dagen som jag förstog hur stort såret faktiskt var, och hur djupt.
Sköterska kände genom huden på stygnen inne i muskeln och de verkar alla va intakta vilket är ännu bättre.
Där mitt i såret kan man se det enda stället som inte har slutit sig.
Ganska bra jobbat på bara ett par dagar om ni frågar mig!
Så fick nytt bandage på och om allt går som det ska så tas stygnen nästa lördag.
Jag ska bara klaga lite, jag har inte så mycket att klaga på för det gör inte så himla ont - så länge jag sitter stilla! Men fan vad det drar i stygnen så fort jag rör på mig! Särskilt de inne i muskeln! Jag får spunk på att hoppa omkring på ett ben! Har träningsvärk i vänster lår.
Men det absolut värsta är vad de här antibiotikatabletterna gör med min mage!!
Jag måste AKUT gå på dass med jämna mellanrum, men det är jäkligt svårt o göra nått snabbt när man bara kan hoppa runt på ett ben och dessutom måste ta sig upp för trappen varenda jäkla gång!
Tack gode gud att jag har Mike, han är min underbare hjälte!
Han får fungera som krycka, kock, entertainer och psykolog och han gör allt superbra!
Nu mina godingar så är det högläge, vila och "Missing Person Unit" på TV'n
återkommer kanske senare och berättar om hampaplantan jag hittade på banken! Men det är som de säger...en annan berättelse. :)P
Puss så länge!
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Oj oj...
.. jag har tänkt blogga jättemånga gånger de senaste veckorna, men är det inte den ena saken så är det den andra, hela december och ända fram till nu så har det varit så jäkla stressigt!
Jag ska berätta allt, det kanske kommer i portioner för just nu är jag ganska trött eftersom jag sitter här med foten i stort bandage.
Efter en hysteriskt stressig december fylld med jobb, jul- och brölloppsstress och svininfluensa över nyår så lyckades jag igår med att göra nån slags home made motorsågsmassaker på min högerfot.
Klantiga jag trampade riktigt illa på en tom konservburk och snittade upp hela hålfoten, rakt igenom hela muskeln och allt och spenderade hela gårdagsnatten på akutmottagningen.
Jag tar det från början.
Klockan var 5 på eftermiddagen och jag skulle gå upp på övervåningen för o gå på dass, jag funderade på att tända lampan men tänkte att det behöver jag inte, det är inte direkt så att jag inte hittar i mitt eget hus!
Jag kommer upp på ovanhallen, halkar på mattunderlägget och tappar balansen, drämmer ner min högerfot för att få fäste och det var som något hämtat ur en skräckfilm, det var inte så mycket smärtan (även om jag skrek som en galt redo för slakt och lärde grannarna några väl valda svordommar, har även ett minne av att jag skrek NO NO NOOOOOO etc.) som det var chocken!
Jag rusar till strömbrytarn på övervåningen och tänder lampan för att se hur det ser ut, får lite panik när jag ser ett stort gapande sår med fett och muskel hängande ur det, rusar ner igen, tänker att jag måste ha nått rent, så jag sliter ut ett paket hushållspapper ur skåpet, slänger mig på rygg i soffan med foten över huvudet och trycker pappret mot såret och känner hur kroppen går in i chock, blir kall som is och börjar skaka okontrollerat! Hur läskigt som helst!
Efter ca 2 minuter av lugnande prat med mig själv så lyfter jag på pappret för o se hur det står till och inser två saker:
1. Det blöder nästan inte alls och jag kan vicka på alla tårna! "gud vilken tur" tänker jag.
2. PANIK det är ett bottenlöst hål! Jag MÅSTE nog sy det här!
Jag börjar i panik ringa till Mike som är på jobbet och det går till mobilsvar, jag lämnar att panikslaget meddelande och ringer sen igen och igen och igen, lämnar ett nytt mobilsvar (något lugnare) och för att inte få panik så börjar jag titta på mitt inspelade "Canadas Next Top Model"....man gör de kostigaste saker när man är i chock.
Efter typ 5 minuter (känndes som en evighet) så ringer Mike, jag förklarar vad som hänt, jag tror att det enda Mike hör är paniken i min röst och orden "foot, bad, come home now" och säger "I call you back in 2 mins" och mycket riktigt ringer han två minuter senare och är då redan ute vid bilen och gör sig redo för att åka hem, en resa som i vanliga fall tar ca 25 minuter. Men eftersom vi har snökaos i det här landet och inga vägar vinterunderhålles så visste jag att det skulle ta honom minst 45 minuter.
Så det var 45 minuters väntan, fylld med Top Model och svägning mellan "allt kommer bli bra" och "jag vill inte till sjukhus", när Mike äntligen kommer så har jag en liten panik- och gråtattack i hans famn och sen sätter vi igång maskineriet, tack gode gud att Mike o jag funkar så bra ihop att vi inte behöver prata så mycket.
Han tänder en cigarett åt mig, hämtar mophinken så jag (äntligen) kan kissa! Han sätter sig och ringer sjukvårdsupplysningen för att få reda på vilka akutmottagningar som är öppna (igen en bieffekt av snön här, inte alla akuter är öppna), jag klär på mig. Sen sätter vi oss på soffan tillsammans, tvättar av min fot och lägger om ett bandage. Hade till och med sterila kompresser hemma, det gäller att va väl förberedd! :)P
Sen sätter jag på mig en enorm toffla över bandage paketet. Tar allt vi behöver och ger oss iväg.
När vi väl lyckas komma fram genom snö och is till sjukhuset så går allt faktiskt ganska så fort, behövde inte vänta så länge som jag trodde vi skulle behöva.
Tog en numerlapp och satte oss och väntade, efter ca 10 minuter så fick vi prata med receptionisten och registrera mig, sen tog det nog bara 5 minuter till så fick jag träffa den första "assessment läkaren" som skickar mig direkt till "minor injuries" avdelningen, där får vi vänta i kanske 30 minuter innan jag får komma in och träffa läkaren, hon undersöker lite grann, säger "fötterna är det värsta att skada de är så känsliga!" och sen lägger hon lokalbedövning (en sån jävla smärta!!!) och börjar skölja för att sedan sy, när hon börjar titta närmre på såret så får hon världens bästa ansiktsuttryck och börjar kontrollera hur jag kan böja tårna etc. sen säger hon "jag kan se din sena här, jag känner mig inte säker på att sy det här som en minor injury, jag tror du behöver läggas i narkos så att de kan titta ordentligt på det här, jag går och ser om jag kan hitta ortopeden"
Då får jag lite panik för jag HATAR narkos, jag VILL INTE!
Så jag ligger där en stund och försöker tala om för mig sälv att det är bättre med narkos än med ett öppet hål i foten, Mike är bäst i världen och håller mig i handen.
Medans vi väntar där i undersökningsrummet så hör vi hur den första läkaren pratar med ortopeden i telefon och berättar att jag är väldigt modig och en väldigt bra patient, blev så stolt över mig själv! :)
Sen hör vi också hur hon säger att det är allvarligt! :S
Efter en stund så kommer chefsortopeden in, frågar om jag kan gå, tar lakanet från min undersökningsbrits och säger "följ efter mig" !!! Jag lev lite lätt nervös då och undrade för en stund om han skulle söva mig där och då! Men han tar mig bara till ett lite mer avskiljt undersökningsrum, vilket var skönt, jag gillar inte de där små kuberna med bara draperier.
Jag talar om för honom att jag gör vad som helst för att slippa bli sövd och det verkar faktiskt som att han tar mig på allvar. Han frågar om lokalbedövningen fortfarande sitter i och ja det gör den ju delvis. Han berättar vad han tänker göra och säger att trots att jag har lokalbedövning så kan det göra ganska så ont eftersom han måste skölja ur min fot riktigt ordentligt. Och ja, att få sin fot fylld med jodlösning och skrubbad med nagelborste och tvättsvamp gör ganska så ont även om man har lokalbedövning! Efter den ganska så bryska behandlingen så sköljer han ur min fot med 1,5 liter sårtvätt, vilket var ganska så svalt och skönt. ^^
Sen sätter han ny lokalbedövning och tack gode gud att den gamla fortfarande delvis satt i för förtusan vad ont det gör!!! Särskilt i fötterna, och ni som känner mig vet hur känsliga fötter jag har!
Sammanlagt fick jag 25 injektioner i min stackars fot, hela vägen från muskellagret, genom fettlagret till hudlagret, verkligen en underbar känsla....
Sen gör han den coolaste grejen! Han sticker in sitt handskbeklädda finger i min fot och sätter det på min stora sena och ber mig böja på tån, så att han kan känna att den är intakt! Så jäkla coolt!
Sen börjar han sy, han syr ihop muskel först från undersidan och sen från ovansidan, det är helt surrealitiskt att se sin egen fot bli sydd och inte känna ett skit! Sen sköljde han lite till och satte igång med huden, vilket han gjorde i 2 omgångar eftersom han var tvungen att rusa iväg mit i alltihopa eftersom han personsökare tjöt igång som en galning. När han gjort 8 stygn så sa han "De här sista kan kännas lite för jag la inte bedövningen så långt ut" och han skojade inte! Det näst sista känndes lite och det absolut sista var helt obedövat, tack gode gud att jag är van vid att pierca mig själv! ^^
Det var så skönt o få en "riktig" ortoped, det märktes verkligen att han visste vad han gjorde, jag kännde mig helt i trygga händer med honom, han var toppenbra!
Det roligaste med hela "operationen" var att andra läkare kom in för att kolla på skadan, för tydligen så var det en ovanlig skada och alla var chockade över att jag inte kapat nån sena eller nån av de större nerverna. Kolla på ni bara tänkte jag...så länge ni fixar ihop mig! :D
Sen fick jag en stelkrampsspruta och antibiotika tabletter, jag ska ta 375mg 3 gånger dagligen! De är väldigt rädda att jag ska få en infektion så en jättehög dos i 10 dagar för att döda allt! Kommer döda resterna av min influensa också, ännu bättre! ^^
Äter bara vanliga smärtstillande, typ ipren, för konstigt nog så har det aldrig gjort särskilt ont, eller varit särskilt svullet och förhoppningsvis så kan det hålla sig så! :)
Ska på efterkontroll antingen imorgon eller på lördag för att få nytt bandag o för att kontrollera stygnen o så där, förhoppningsvis så står allt rätt till och jag behöver inte tänka på att va på jobbet förrens på onsdag vilket är skönt. Det enda som är lite surt är att jag inte får nån sjukpenning, men men, det finns värre saker här i världen!
Jag är bara så himla lycklig att allt som hade kunnat gå fel med det här skärsåret inte hände, att jag fick så underbart bra behandling på sjukhuset. Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv att jag var så stark och att jag höll mig så lugn. Jag är så tacksam över Mikes jobb att de lät honom åka hem, jag är så glad över MITT jobb att de fixade ersättare superfort. Framförallt så är jag så glad för min Mike som tagit hand om mig ända sen det hände, han är den bäste!
Allt det här tog en ivinnerlig tid, vi kom hem klockan halv ett på natten! Men ändå så känndes det inte som lång väntetid och allt känndes som det gick så fort! Det är konstigt att ens tidsuppfattning kan va så skev!
När vi kom hem så var vi utmattade och HUNGRIGA! Mike fick kaffe på sjukhuset, det var det enda. Jag hade inte ätit sen kvällen innan och Mike inte sen lunchtid, så det blev en pizza mitt i natten, kan ha varit den bästa pizzan någonsin!
Nu är jag jättetrött, tror jag fått med allt viktigt ^^
Ska ta en sista tablett, lägga foten i högläge och försöka få lite sömn.
Håll era tummar för att allt ser bra ut imorrn (eller på lördag) på min efterkontroll! :)
Sov så gott godingar och jag ber om ursäkt för frånvaron!
xoxox
Permalink Allmänt Kommentarer (3)
Det är helt enkelt
..för mycket jobbstress och julstress..
jag återkommer snart, jag lovar!
xox
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
God morgon!
Så, då var det måndag igen!
Den här helgen har gått hysteriskt fort, vet inte vart den tog vägen, vet bara att jag vill att den ska komma tillbaka för jag har inte hunnit vila ut än!
I fredags så var det en lång dag på jobbet, sen direkt hem för att sätta på sig nått snyggt och göra sig redo för julfest med jobbet! Mike låg och snarkade på soffan när jag kom hem, jag som trodde han skulle va redo att åka i samma stund jag kom in genom dörren!
Men iaf. bara 10 minuter sena var i vi i slutänden vilket är väldigt bra för att vara oss! ^^
Vi träffades allihopa på en thailändsk restaurang som ligger i Lymm's centrum.
Restaurangen heter The Chilli Clun och har tydligen fått pris av den thailändska regeringen för sin fantastiska mat om jag ska va ärlig så var det väl väldigt trevligt och maten var bra, men så jäkla fantastiskt var det faktiskt inte! Även om min Moo Ping var riktigt riktigt god!
Det var en riktigt riktigt trevlig kväll, det är kul att träffa alla utanför jobbet och även att träffa alla som inte jobbar där (folk som jobbat där tidgare och allas partners osv.)
Slutade med att jag och Leeanne satt och snackade häst i en timme eller så tills alla tröttnade på oss ^^
Lördagen var en ganska så lugn och seg dag, gjorde inte många knop alls, gick på en mysig vovvepromenix här hemma och sen åkte vi hem till Mikes mamma o pappa och blev bjudna på mat och snackade lite skit och sen var det hem o glo på film. Väldans spännande lördag :P
I söndags var det meningen att vi skulle sätta upp mina skohyllor (som vi köpte på IKEA för tvåtusen årsen!)
Men istället fick jag den underbara idén att vi skulle åka till Manchesters Christmas Markets och en sån bra idé det var! Jag blev helt fylld med julkänsla!
MCM är verkligen underbart, det är gata efter gata med marknadsstånd och sen hela torget framför katedralen fyllt med fler stånd och massor med mat och glühwein osv. det är svårt att beskriva, det måste upplevas!
Vädret va toppenbra och jag gjorde några riktigt fynd! Tror vi hade varit där i ca 5 minuter när jag hittade den perfekta julklappen till mamma! Bara det gjorde hela besöket värt det!
Det och det faktum att jag kunde köpa lite "riktig" mat! ^^
Bratwursts och black ham och massa godsaker och framför allt dutch toffee waffles!!
Nu måste jag skynda mig och göra mig redo för jobbet!
Vi hörs kanske lite senare!
puss sålänge mina hjärtan!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Duktig jag idag!
Har varit duktig och effektiv idag! Är så stolt över mig själv!
Är väl kanske inget speciellt jag gjort utan det är bara en känsla liksom, en bra känsla!
Ofta när en dag börjar dåligt så fortsätter den dåligt men inte idag!
Vaknade på fel sida och mycket senare än vad jag tänkt men jag lyckades vända det!
Så dagen på jobbet blev riktigt bra, har gjort en massa småsaker som jag skjutit upp i evigheter.
Som tillexempel städa vår "clinical waste" soptunna, den har sätt måttligt rolig ut med blodstänk och äckel på.
Jag räknade alla mynten i vår myntinsamling för Manchester Dogs Home, kände mig som Pippi Långstrump och hennes kappsäck med guld! ^^
Och jag har skickat paket (som inte var en julklapp) och brev på posten, tagit hand om voffsingarna, pratat med mamma och fixat med banken och massa saker, en effektiv dag helt enkelt!
Och jag har börjat gilla min nya klocka!
Jag köpte den som en "slit-och-släng" grej att ha på jobbet, ni vet en sån där billig klocka som det inte gör så mycket om den går sönder, men nu börjar jag tycka att den är riktigt snygg och funderar på att inte ha den på jobbet för att jag inte vill att den ska gå sönder!
sorry för taskig bild, det är min kassa mobilkamera!
Men den är jättefin i liksom "gunmetal" material och färg.
Måste förresten visa er de skorna jag har på min önskelista!
Ni vet när jag skulle på farfars begravning så köpte jag ett av de två par skor jag ville ha, och jag hoppas, hoppas, hoppas att Mike fattar hinten! :D
För de är verkligen jättefina och jättemycket JAG!
VILL HA!!!!
Nu, trots att det varit en bra dag så är jag jättetrött och har hysteriskt ont i magen.
Så jag ska lägga mig på soffan och kolla Project Runway och försöka kurera mig, för imorrn måste jag va pigg och vaken för efter jobbet är det dags för vår julfest!
Tur att man har så fina kollegor att en julfest med jobet faktiskt kan va riktigt kul! Och vi ska göra något så "juligt" som att gå på thai-restaurang. Ännu bättre är att chefen betalar ^^
Puss mina hjärtegull!
Permalink Allmänt Kommentarer (3)
Mittwoch
Jaha, då var det onsdag igen.
Mittvecka.
Borta är energin från när veckan började och långt är det tills helgen börjar. Så där lagom tråkig liksom.
Inte har det hänt nått spännande heller.
Igår började dagen väldans långsamt, sov i många långa timmar men så småningom satte rastlösheten in och jag började småplocka och innan jag viste ordet av så hade jag moppat golven och putsat sovrumsfönstren.
Det gjorde i alla fall Mike glad när han kom hem och en glad karl är en bra karl! :)
Så idag på jobbet har inget alls hänt...typ.
Målade vår ytterdörr i fin klarblå färg, inventerade alla mediciner, eller ja, började iaf. hur jäkla tråkigt som helst! >.< Men har hela december på mig så det är juh skönt. Gjorde en hel del pappersarbete, försäkringar, medicinrecept osv. Jag trivs faktiskt ganska bra med att göra det då och då. Försäkringarna är något som har varit min uppgift på jobbet ända sen jag började, tycker det är en skitcool grej att ha ansvar för ^^, det är liksom jag som ser till att våra klienter får tillbaka de pengar de är berättigade till.
På vägen hem idag så skulle jag åka o handla ett par speciella saker och åka och tanka (på samma ställe)
Jag är trött i huvudet, det regnar och jag vill bara hem.
Jag tar en kundvagn och går in i butiken och min hjärna får blackout, jag har ingen aning om varför jag är där! Har helt glömt bort vad det var jag skulle ha. Jag strosar omkring lite och lägger diverse saker i kundvagnen som jag tror mig behöva (snacka idiotiskt!), däribland; hårinpackning, ungsfast glasform och ett armbandsur ?!?!?! Hallå?
Får också med mig lite mjölk och Coca Cola, för det behöver vi alltid, och lite andra spridda småsaker, betalar £26 i kassan på FEL bankkort, släpar med mig allt ut i bilen och börjar köra hemmåt, i sista rondellen innan jag är hemma kommer jag ihåg 2 saker:
1. Vad det var jag skulle köpa
2. Eftersom bensinlampan tändes kom jag ihåg att jag skulle tanka.
Så det var bara att åka tillbaka.
Går in i butiken och köper det jag kom dit för att ha i första början vilket kostade £1.50!!!!
Går till bankomaten och tar ut £20 med RÄTT bankkort, för att tanka för, kör de 30 metrarna till tankstället, står och tänker på nått helt annat så jag lyckas tanka för £25 så jag måste betala med kort och betalar såklart igen med FEL kort!
Jag blir så jäkla trött på mig själv ibland! >.<
Väl hemma så fick jag i alla fall en trevlig överraskning när jag såg Mikes bil på parkeringen så han kunde komma och hjälpa mig bära in 15kg hundmat!
Sååå, jag tror jag ska gå och bädda ner mig och hoppas på att morgondagen blir bättre och att jag kan tänka klart! För idag var juh inget att ha!
Puss mina hjärtan hoppas er mittendag har varit bättre än min! :)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Ny vecka, nya tag!
Kände mig faktiskt ganska så positiv i morse.
solen strålande in genom fönstret och jag kände mig utvilad när jag slog upp ögonen. :)
Termometern visade på -4 grader och det gjorde mig lycklig, jag har faktiskt saknat minusgrader!
Var dessutom en mer "vanlig" dag idag på jobbet. Så det känndes riktigt bra, nästan så att jag hade tid för (hör och häpna) en kafferast!
Hade även under större delen av dagen sällskap av Woody, en stor, gul, mysig labrador!
Han var inne för att röntga sina höfter och knän.
Röntgen för att kolla efter höftledsdysplasi är en av de vanligaste röntgens vi gör, det är väldigt vanligt bland storvuxna hundraser och mycket vanligare här i england än vad det är i Sverige. Det beror först och främst på att det inte finns några krav på att röntga sin hund innan avel osv. det fins bara rekommendationer och väldigt få människor bryr sig om de här rekommendationerna, vilket gör mig så himla arg!
Jag har lovat mig själv att inte ge mig in i "rasdebatten" och deras hälsa så jag slutar skriva om det nu!
Men det var iaf. väldigt trevligt att ha lite sällskap som inte var "sjukt" om man jämför med de djur vi har haft inne senaste tiden.
Och för de flesta "rutin röntgens" ger vi dessutom bara lugnande så det är inget fixande med narkos och sånt och det gör också att uppvaket är så himla mycket lättare, så det var avslappnande :)
~*~
En lite sorglig sak var när en liten dam kom in på jobbet, vi har haft ganska nära kontakt på sistone eftersom hennes katt har varit ganska så sjuk(sköldkörtelproblem och njursvikt), så jag har väl träffat både henne och katten ett par gånger i veckan iaf. allt från viktkontroller till blodtest och dropp. Katten var inne senast i fredags för att få dropp och då sa vi till ägarna att det var nog egentligen dags att säga adjö och låta henne somna in, vilket vi har förberett dem för de senaste veckorna. Men då, i fredags, så kunde de liksom inte acceptera det.
Men så kom hon då in på jobbet idag och berättade att de hade behövt besöka akut-veterinären i lördagsnatt och att kissen tillslut fått somna in.
Det var helt rätt, katten hade använt sina nio liv och var redo för katthimlen, men det blir alltid lite extra svårt när det är ett djur man har haft så mycket kontakt med.
Så sov så gott Mischa, du hade 24(!) underbara år här på jorden.
~*~
Så efter jobbet så kom Mike och hämtade mig och vi åkte direkt till återvinningsstationen för att slänga allt vi samlat på oss den senaste månaden (Jag blir alltid lika förvånad när jag inser hur mycket man kan samla på sig på bara några veckor!!) och för att göra vår sedvanliga månadsshopping!
Vår vanliga dagliga "shopping" gör vi alltid på Asda för att det är närmast och smidigast liksom, men en gång i månaden så gör vi en storhandling på Tesco, för där får jag rabattkuponger och de har även kundkortssystem vilket är väldans bra! Och vi försöker alltid göra det direkt efter att jag fått lön, dels för att det är jag som betalar all maten och dels för att det är så skönt att få det ur världen. Så ca tusen kronor fattigare och en frys fullare så är jag äntligen hemma!
Vad gör jag då? Sätter mig ner och relaxar?
Nej då får jag den strålande idén att ställa mig i köket och exprimentera fram nått gott att äta! ^^
Det blev faktiskt väldigt bra!
Blev nån slags pastagratäng med kyckling, pancetta, basilika, tomat, vitt vin, purjo och mozzarella typ och till det ett gott vitlöksbröd!
Kolhydratsoverload! Men det var jag värd! ^^
Imorrn är det tillbaka till diet och crosstrainer!
~*~
Så nu sitter jag här mätt och belåten och planerar att inte göra nånting alls imorrn på min lediga dag!
För det är ju så att om jag planerar en massa så kommer jag bara bli besviken om jag inte har tid eller energi att få allt gjort, så om jag inte planerar nånting alls och sen får något gjort så är det juh bara positivt! ^^ Jag känner mig så smart!
Så nu ska jag inte sitta här och pladdra längre jag ska försöka hoppa i säng så att jag är pigg och utvilad imorgon på min sista lediga tisdag för det här året!
Och ju fortare jag går och lägger mig dessto snabbare kan jag vakna och öppna första luckan i min fina adventskalender!! :D
Godnatt min vänner!
Sov så gott :)
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
MIN dag!
Det har inte varit söndag idag, det har varit MIN dag!
Jag har inte gjort nått alls, fick sova ostört i nästan 10 timmar, kom inte ens ihåg att jag hade sagt hej då till Mike imorse förrens han påminnde mig.
Regnet har verkligen öst ner här idag så det var inte direkt läge för utomhusaktiviteter så jag har varit inne nästan hel dan och bara busat och gosat med vovarna.
De förtjänade det verkligen för tyvärr så är de nog så att när Mikes och mitt liv är kaosartat så blir de stackars fluffbollarna lidande :( kortare promenader, oregelbundna mattider men framförallt en ganska så grinig matte, vissa dagar får jag så dåligt samvete för det känns som att de enda ord jag säger till dem är "nej!", "akta!" och "gå och lägg er!" så det var riktigt skönt att känna att jag hade lite energi att lägga på dem! :)
"hitta godiset!"
Jag gjorde en liten avstickare för att åka till affären, behövde bara lite småsaker, men kom hem med 2 fulla kassar, jag fattar inte vad som gick fel! >.<
Men det blev lite fler fina julkort, som jag tyvär inte kan visa bilder på eftersom några av er kommer få ett hem i brevlådan ^^, några söta "rosetter" att sätta på paket och 3 jättefina handgjorda glaskulor att hänga i granen!
Jättenöjd med dem, de kommer passa jättefint i min vita julgran!
Sen avslutade jag dagen med att äta sticky toffee pudding med clotted cream ice cream med vaniljsmak, tror jag använda upp hela kommande veckas kalorier, men det var jag värd! ^^
Det var juh faktiskt första advent! Så i brist på lussekatter och pepparkakor så fick det bli sticky toffee pudding!
Sen så pratade jag med mamma en stund på telefon, jag inser inte alltid hur mycket jag saknar alla hemma i Sverige förrens jag pratar med dem och mamma är juh alltid speciell!
Så nu har hon lovat att skicka lite ridgrejer till mig tillsammans med lussekatter, pepparkaksdeg (engelska pepparkakor smakar skit för övrigt) och saltlakrits! Jag ser mycket fram emot detta paket!
Tror att det börjar kännas mer och mer att det inte blir nått julfirande med familjen, inget alls liksom, eller jo det blir juh lite i januari men ändå, första julen helt utan familjen!
Tur jag har en trevlig svär-familj att fira med!
Nu ska jag hoppa i duschen och finna kraft och energi för morgondagen.
Jag sitter här i födelsedagkostymen ^^ och det börjar bli lite kallt!
God natt raringar!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
lördagsjobb..
Idag var första lördagen på jag vet inte hur länge som jag jobbade.
Igår så kännde jag bara "vill inte vill inte vill inte", fast det var inte så mycket att jag inte vill jobba, det var mer det att jag verkligen inte ville stiga upp tidigt ^^
Jobbet gick faktiskt riktigt bra, jag lyckades stiga upp tidigt nog så jag fick tid för en morgonkaffe, mulet men inget regn, ingen traffik på väg dit och var riktigt vaken och pigg!
Var fullbokade idag från 9.00 till 11.30 men alla var i tid och dagen flöt på riktigt bra. Hade en katt inne för observation från i fredags så han med lite kattmys innan det blev för stökigt.
Skulle göra et urintest på henne för att se om hon fortfarande hade blod i urinen, men när jag tog urinen så kunde jag se med blotta ögat att det var blod där så behöve inte göra testet så det sparade lite tid.
Sen har jag haft ögongodis hela dagen i form av ev väldans tjusig snickare! ^^ Sånt gillar vi!
Han var där för att laga vår ytterdörr, det enda negativa med det var att jag hela dagen har suttit i en temperatur av +4 grader!
~*~
Så fredags. Bra dag i jobbsammanhang, hemsk dag i hälsosammanhang!
Eller ja, det började i torsdags. Det enda jag gjorde "fel" var att äta mat! Åt inte särskilt mycket och åt inte särskilt sent, men direkt när jag hade ätit så kännde jag att något inte stog helt rätt till.
Det var inte så farligt till att börja med, den "vanliga" typen av magknip jag får nu för tiden.
Jag tog lite medicin och försökte ignorera det, det gick inte så bra.
Bestämde mig för att försöka sova för oftast om jag bara lyckas somna i från smärtan så har det gått över tills jag vaknar. Så jag och Mike gick och la oss.
Precis när jag började slumra in så var det som att något i min mage vred sig, det var bara direkt upp och spy. Sen höll det på så konstant tills morgonen kom. Satt med huvet i toan och hörde Mikes alarm starta och kände bara "åh nej!", fick lite kärlek av Mike innan han var tvungen att åka till jobbet vilket var bra, för jag var ett riktigt vrak vid det här laget! Lyckades halvsova i ungefär 2 timmar och sen gick det inte längre och några timmar senare så var det bara dags att ge sig iväg till jobbet.
Fredags var en lååååång dag kan jag säga er, en lång, trött och hungrig dag. Jag var/är SÅ glad att jag iaf. hade fått mitt flyt tillbaka, det hjälpte!
Åt lite kokt biffkött igår som fick stanna i magen med bara lite protester. Har inte vågat äta än idag, vi får väl se vad som händer lite senare. Tror min mage straffar mig för att den faktiskt varit OK ett tag nu.
Fast jag börjar känna av näringsbristen! Tur att man är ledig imorrn åtminstone!
~*~
Så slutklagat! ^^
I fredags så var det iaf en bra grej på jobbet vi hade en "bitch spay" (hund sterilisering) inne och igen så kännde jag att flytet var där, fastän jag var så himla trött så det var bra!
Jag gillar bitch spays för att de ger sån himmla bra träning på narkosen. Jag har gjort ganska många narkoser nu efter att ha jobbat med det i 15 månader men det är fortfarande saker att bli bättre på och så där och just en bitch spay är väldigt bra för de håller oftast på i ca 1 timme allt som allt så det är en ganska lång tid, och det är en operation när hunden går igenom flera olika smärtfaser så det blir en del mixtrande med gasen och så där.
När man lägger ett djur (eller en människa antar jag?) under narkos så vill man att de ska ligga så lätt som möjligt för minska risken för komplikationer och för att göra uppvaket lättare, men samtidigt så vill man att de ska ligga så pass djupt att de inte kan få några traumatiska upplevelser från narkosen, dvs, de ska inte känna vad som händer, inte höra vad som sker osv.
Så till att börja med innan själva operationen börjar så måste man få hunden stabil och i ett bra "djup" och inte förens jag som sköterska är nöjd med hur hunden är kan veterinären börja med operationen. Det är nu man börjar med de olika smärtfaserna, tex själva snittet genom hunden har en lägre smärta än tex. när man klipper bort äggledarna. Jag ändrar gasen beroende på vilken styrka smärtan har, så i stort sett kan man säga att man börjar på ganska låg gas för att sedan sakta öka den desto djupare veterinären går och sen när avslutningsfasen börjar så minskar jag gasen, så när veterinären syr ihop huden så är hunden tillbaka på eller till och med lägre gasnivå än när man började och ofta när det bara är ett par stygn kvar så kan man ofta stänga av gasen. Efter jag stängt av gasen så låter jag hunden ligga på rent syre i 5 minuter för att hjälpa uppvakningsprocessen och för att liksom hjälpa till att "rensa ur" gasen ur hundens system. Sen tar jag inte bort ET-tuben ("plaströret" som man för in i hundens luftrör som förser den med gas och syre) förrens hunden sväljer en gång och den sväljer alltid precis innan den vaknar.
Jag håller koll på hunden genom narkosen genom att kolla alla "vital signs" så som andning och puls, syresättning osv. och man vill hålla hunden så jämn som möjligt.
Det här är ett "anaestethic sheet" där vi skriver ner allt vi gör, vilken gas och syre vi håller djuret på, hur många stygn man gör, puls och andning osv. allt vi gör under en operation helt enkelt :)
De små kryssen är för hundens puls och de små trianglarna är för hundens andning, vilket man kontrollerar med jämna mellanrum, tiden anges högst upp i "rutnätet"
Just den här bilden är från en "dental" och vårt-borttagning, eftersom det inte är särskilt smärtsamt så har hunden varit på samma gas genom hela operationen.
Jag ber om ursäkt för allt det här dravlet om ni inte är intresserade och om ni är intresserad, var så goda! ^^
~*~
Så nu ska jag sätta mig ner med min varma chocklad och göra en ekonomiskplan för mina julklappsinköp, vilket i verkligheten bara är för hälften av julklappsköpen för det mesta för sverige-familjen kan jag köpa på januari-rean! ^^
Men det finns så många saker jag vill köpa till Mike så jag måste rensa lite i listan och göra lite prisjämförelser, gud vad vuxen jag har blivit! ^^
puss så länge godingar!
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Äntligen!
Jag vet inte var det har varit. Jag vet inte hur det kom tillbaka. Men nu var det där!
FLYTET!
Det har varit en helt maniska dag idag, men det gör inget för mitt flyt var tillbaka, allt gick bra!
Ni förstår inte hur skönt det var att äntligen vara tillbaka liksom, inga små irriterande saker som gick fel, inga glömda saker (såvitt jag vet :P) och jag var liksom steget före hela dagen. Jag är exstatisk!
Det hela började med att direkt när jag steg innanför tröskeln på jobbet så fick jag gå in som narkossköterska. Min första tanke var såklart "FAN! vill inte, har inte energin" Men det är juh inte direkt nått man kan säga till chefen när hon står där med händerna i magen på en hund.
Så jag steppade in och satte igång, puls check, andning check, refill time check, drop check, ögon check.... och innan jag visste ordet av så var jag helt inne i det och det bara flöt på. Narkosen var lugn och stadig, jag hade full koll på vad chefen gjorde och var steget före hela tiden, så när hon behövde mer suturmaterial så var jag redan där, när belysningen behövde ändras så var jag där osv. osv. tror till o med chefen kände hur min energi kom tillbaka på nått sätt så jag fick vara ännu mer hands-on och hjälpte till med sköljning (skölja insidan av bukväggen för att bli av med "skit" där inne) och stygnsättning osv. vi jobbade som ett riktigt riktigt bra team. Det var som det brukade va för några månader sen och gud vad skönt det var!
Ska väl kanske berätta vad vi gjorde också! ^^
Var en hund som tuggat i sig ett kokt koben och kobenet hade cementerat sig i tjocktarmen på hunden så han hade akut förstoppning.
Hunden hade tur och hade inte fått några brustna blodkärl eller liknande där inne men det var illa nog för en akutoperation!
Och jag blev så glad när ägaren kom och skulle hämta honom! För då sa han: "jag har funderat lite på vad den här försäkringen skulle va bra för, men NU förstår jag!" Bra där! :)
Fast så skulle jag nog också säga om jag blev presenterad en räkning på motsvarande måttliga 7.500:- sek!
Så vi var väl klara med operation och allt vid typ klockan 14.15, fem minuter senare så kom service mannen och skulle serva vår autoklav, vilket var en jäkla bra tajming eftersom jag hade 2 op-kit att rengöra och sterilisera.
Klockan 14.45 så kom Kevin, den andra veterinären jag jobbar med och jag fick jobba med honom till klockan 15.45 då ordinarie veterinär kom tillbaka och vi var tvugna att blodtesta en katt och även bestämde oss för att ge operations-hunden ett par injektioner. Sen var det rutinbesök mellan 16.20 och 18.20 och på nått märkligt sätt så lyckades jag klämma in op-kit fixning, all städning, skriva patientkort både för idag och för imorgon, ordna lab-requests, skriva ut blodtestskatten (som för övrigt har världens mest irriterande ägare!) vara receptionist, sköta uppvak, och fixa op-vovves dropp OCH alla "vanliga" grejer utan att stressa sönder mig! Idag var definitivt bästa dagen att få tillbaka flytet! Jag är helt jäkla utmattad men också otroligt glad, utmattad av rätt anledning liksom!
~*~
Så ska sluta tråka ut er med jobbsnack nu ^^
Igår var vi återigen och hälsade på Mikes syster och barn och man och det var jättetrevligt, mycket kaffe, snack och chockladtårta! Och en hel del lek med barnen.
Det är 3 år mellan Tighe och Ylena och gud vad jag kan se mig och min syter i de där två och herregud vad jobbig jag var! Jag menar inget illa, Ylena är absolutely underbar! Men hon är yngre och Tighe är hennes stora idol! Precis som det var mellan mig och min syster och jag vill bara passa på att ta det här tillfället i akt och be om ursäkt till min underbara, söta, fantastiska syster som jag idag kommer riktigt riktigt bra överens med (älskar dig Rika! <3), jag är upriktigt ledsen för att jag var "all over" dig när vi var små och jag hoppas du har förlåtit mig! Jag har förlåtit dig för alla gånger du skrek och slogs...jag förstår nu! :)
Men det var skönt att va där, jag och Mikes syster är så lika varandra och vi kommer så bra överens att det är sjukt, mycket snack om kläddesign, time management och en massa annat!
Vi passade också på att hjälpa dem att fixa en dörr som tydligen inte har funkat sen de flyttade in i huset för typ 10 år sen! Och eftersom jag och Mike har blivit lite av hemma-fixar proffs så var det en enkel match för oss ^^ vi hade till och med matchande dörrhandtag hemma på lager! Det ni!
Det var mindre kul att ta oss hem därifrån! Antar att ni hört om alla översvämmningar vi har här?
Behöver väl inte säga så mycket mer egentligen, de stänger till och med av motorvägarna nu när skyfallen kommer. Uscha. :S
JAG VILL HA SNÖ!
~*~
Och så en sista sak!
I måndags så var juh Mike iväg på en "boys-night-in"
det var lite mer än så...han blev tillfrågad att va best man på sin bästa väns bröllop!
Tycker det är så himla kul! Får vänta ända tills juli 2011 dock, men den som väntar på nått gott! :)
Nu ska jag kolla Project Runway och mysa i soffan en stund och hoppas på att motivationen också är på återtåg nu när flytet kommittillbaka :)
Puss godingar!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Överlevt ännu en dag.
Jag ska väl va ärlig, det var med begränsad motivation jag gick till jobbet idag.
Det känndes mycket bättre än förra veckan men helt på topp var jag inte, men det var iaf en trevlig dag! Inte alls så stressfylld som förra veckan och det kändes som att jag fått tillbaka mitt flyt liksom. Fler saker som gick på löpandeband o så där.
Sen hade vi inte så mycket djur inne heller.
Hade en katt inne som hade fått ena örat sköljt o så där men det var ingen stress involverad liksom.
En bra sak med den där katten var dess ägare, innan jag visst ordet av så hade jag fått ett erbjudande om att rida hennes ca 160cm höga halvblodsvalack. Toppen!
Nu måste jag bara få i ordning lite utrustning! PANIK! Jag har alla mina ridgrejer i Sverige, får väl se om nån snäll själ kan skicka över lite eller om jag måste lägga lite pengar på nya grejer, kanske som en julklapp till mig själv? :D
Ska kanske dit redan på lördag så köpa nytt låter nästan som enda alternativet.
Är skitnervös! Har inte ridit på hur länge som helst o så vill tanten att jag ska rida för deras dressyrtränare första gången jag testar hästen! o.0 Jag kommer se ut som en nybörjare och dö! Fast på ett bra sätt! Känner verkligen att det är dags och knacka bort lite "rid-rost" :D
En annan lite komisk grej på jobbet idag var att vi hade 3 rutinbesök och alla 3 var Westies! ^^
Jag ÄLSKAR westies! Har velat ha en sen jag var jätteliten och pappas kusin avlade dem! (Sen byte hon ras till Lhasa Apsos av nån underlig anledning!) Det var egentligen en sån jag hade tänkt mig som första hund men sen så hittade jag samojeden och träffade Madde och mötte Ludde (!) och resten är väl historia som de säger. Men iaf. en dag så s k a jag ha en westie, kanske när jag blir liten tant eller så :)
Men en sak jag är säker på är att jag ska köpa en svensk uppfödning! Westies (från alla länder) har lätt att få hudsjukdomar och öronproblem osv. men här i england så är det verkligen ett enormt problem!! Det är helt sjukt, jag har inte träffat en enda helt frisk westie sen jag flyttade hit! Och då menar jag inte bara genom jobbet utan också vänners westies och vovvar man träffar på stan liksom! Vansinnigt!
Men de har sånna underbara personligheter, jag har inte träffat en enda westie som inte känndes "speciell".
~*~
Så ikväll är jag gräsänka, Mike har åkte till bästa polaren på en "boys-night-in", öldrickade och tv-spel. Tror han behöver det, det har varit jobbigt för honom också på sistone. Och jag får lite egentid!
Köpte med mig chocklad hem för första gången på jag vet inte hur länge!
Och då fick det såklart bli favvisen Afer Eight, men inte de platta utan jag köpte AE - Anytime och AE - chockolat bar. Bästaste!!! (Tror helt ärligt att det är mintchocklad som gjort mig fet, jag kan äta det tills det sprutar ur öronen på mig, det är därför jag försöker hålla mig ifrån det nu för tiden!)
gottit!!
Så nu ska jag ta mina After Eights, mitt kaffe och sätta mig i soffan och kolla nya Top Model med alla djuren!
Puss mina godingar!
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Jag vill, jag kan, jag vågar,
men varför måste allt alltid kosta så mycket pengar?
Mike och jag har suttit här ikväll och planerat vår framtid.
Det är på sätt och vis väldigt lätt, för vi vet vad vi vill, och det är en underbar sak att vi har samma mål här i livet och att våra ideér och tankar är väldigt lätta att fläta ihop. Men pengar, pengar är svårt.
Självklart har man alltid valet att ansöka om olika sorters lån och även om det ekonomiska läget är som det är så finns det ett par lån som jag är ganska säker på att vi skulle få, men jag vill inte, jag vill verkligen inte vara bunden till saker på det sättet.
Jag känner mig i vissa stunder väldigt exalterad och positiv, jag vet juh att vi kommer klara det här, att de planer vi har är något vi verkligen kan göra och vi kommer att göra det bra! Men samtidigt så sätter de mörka tankarna in och de är alltid ekonomirelaterade. Jag blir så uppgiven då, och det är den absolut värsta känslan för luften går liksom ur en då.
Men vi ska fixa det här, om jag så dör på kuppen! (nästan)
Det handlar bara om att få bollen i rullning, inte bara sitta här o pumpa den full med luft.
Men det är skrämmande för när den väl börjat rulla så går det inte att stoppa den, när den väl rullar så har vi inget annat val än att springa efter.
Jag vet att det här inte makes any sense at all, men jag behövde bara skriva av mig lite, få ur mig en massa tankar!
puss mina hjärtan imorrn är det jobbdags igen, men nya friska tag :)
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
refreshed
Känner mig faktiskt lite bättre till mods idag! :)
Har sovit relativt ostört i 10 timmar, känns som att jag behövde det.
Vaknade när Mike åkte till jobbet vid 7-tiden men somnade om på typ två sekunder, sen var jag uppe vid 11 ungefär och kissade hundarna och stöp sen i säng i 2 timmar till.
Sitter nu här med mitt "morron"kaffe och kollar på "The good food channel", blir sugen på att baka något!
Får se vad som händer, om jag inte har allt hemma så blir det nog inget, orkar verkligen inte åka till affärn och borde ändå inte lägga pengar på "onödiga" saker just nu.
Fast jag är fruktansvärt sugen på Sticky Toffee Pudding, vilket kan va en av de bästa kulinariska saker som kommer från det här landet! Svårt att beskriva men är typ som kladdkaka fast inte choklad utan kolasmak och med extra kolasås på. Och så ska den serveras varm med antingen vaniljglass eller äkta Devon Custard! nom nom nom!
Igår var igen en väldigt stressig dag på jobbet, ska inte tjata för mycket om det men kan säga så här, vanligtvis på fredagar brukar jag vara klar med allt jag måste göra vid typ 17.30 och sen bara sitta och vänta på att klockan ska bli 18.30 så jag kan gå hem. Igår när jag gick klockan 19.00 så var jag bara halvvägs genom min "to-do list".
Min underbara Mike kom klockan 18.30 och hjälpte mig me det sista, han är bara bäst!
Men igår fick jag i alla fall mitt certificat på att jag var med på den där kursen vi hade i måndags.
Det är mitt alldeles första kursbevis på engelska! Nu har jag i alla fall NÅTT att visa upp om jag skulle byta jobb nån gång, för det var det som var det jobbiga första gången jag sökte jobb, även om alla mina betyg och allt var översatta till engelska så var det ju svårt för arbetsgivare att förstå vad det verkligen var eftersom våra skolsystem är så olika o så där. Har länge haft planer på att gå lite kurser och så där, vilket jag fortfarande tänker göra är det blir lite lugnare på jobbet, just bara för att ha lite papper på engelska, som folk kan förstå om ni fattar? Tänke att då kan jag läsa kurser jag redan gjort på svenska, för då blir inte plggandet för ansträngande. Jag är så smart! ^^
Nu blir det lite crosstrainer, eller kanske lite Wii Fit Plus innan detdär berömda badet mina vänner!
Puss sålänge!
xoxoxox