Bouncys.blogg.se

Då var man hemma då!
Det har varit en sån där hysteriskt lång dag, allting går så fort sånna här dagar, det är som en mystisk blandning mellan slow motion och super speed. För på ett sätt så känns det som att jag just kom till jobbet men samtidigt så känns det som att jag varit där ett helt dygn!

För att få ordning på den här historien så måte jag börja med vad som hände för typ ett halvår sen.
En hund kom in på jobbet upprepade gånger för att hon konstant kräktes, varenda gång hon åt så kom det upp igen 20 minuter senare. Ganska så snart misstänkte vi att hon var inte sjuk eller allergisk eller nått liknande utan det måste vara något annat. Vi röntgade hela mag- och lungtrakten och såg något diffust därinne varpå vi skickade henne vidare till specialister inom området.
Hon hade ätit sten.
300 gram sten plockade de ut.
Att göra den typen av operation är ett ganska så stort och omfattande ingrepp.
Som gräde på moset så fick hunden kemisk lunginflammation som post-operations komplikation.
I februari (ca 2 månader efter ingreppet) kom hon in igen för att ägaren tyckte hon var snorig och hostig. Hunden var mycket riktigt väldigt snorig och vi upplyste ägaren om att hon fortfarande hade ett väldigt känsligt immunförsvar och att det var väldigt viktigt att de var försiktiga med att inte gå på för långa promenader, att inte låta henne vara ute i för kallt väder etc. Men förutom detta så hade hunden förlorat 5kg i vikt. Och detta är väldigt mycket för en hund med idealvikt på 20kg (Tänk dig att en människa med normalvikt på 60kg förlorar 15kg på 2 månader.)
Ägaren berättade då att "..jo hon äter inte så mycket längre".
Redan i december (precis efter operationen) hade jag ett långt samtal med ägarna om att de måste se till att hon börjar äta igen, eftersom många hundar som har upplevt upprepade kräkningar eller magkirurgi ( i det här fallet båda) kan bli rädda för att äta eftersom de associerar ätandet med smärta och obehag.
Så igen så gick jag igenom detta med ägarna och vi bad att de skulle komma tillbaka dagen därpå för en temperaturkontroll och en återkontroll, vilket de inte gjorde.
Så idag när jag kom till jobbet så var hon där i sjukhusavdelningen med dropp, feber och vägde 13kg.
Hon hade kräkts hela natten hemma.
Jag har under dagen gett henne all den TLC jag kunnat uppbringa och sällan har jag blivit så lycklig som när hon började slicka mat av mina fingrar!
Vi skickade hem henne ikväll med normaltemperatur och 350gram högkalorimat i magen och so far inga kräkningar!
Jag pratade ÄN EN GÅNG med en av ägarna (den bättre av dem om jag får säga så) om att få henne att äta osv.
Han erkänner då att ett av problemen är ekonomin, de har inte råd att köpa veterinärt högkalorifoder tillhenne.
Jag berättade då än en gång för honom att det spelar ingen roll VAD de ger henne så länge hon äter NÅTT, då kröp det andra problemet fram, hans partner tycker inte att hundar ska "skämmas bort" och därför inte vill ge hene något annat än hundmat (!!?!?!?!)
Vad vill jag då säga med det här?
1. Inget gör mig så lycklig som att se när mitt arbete ger resultat, att få en mat-fobisk hund att äta är underbart.
2. FÖRSÄKRA DIN HUND!!! Man vet aldrig när det kan komma att behövas och det kan göra skillnaden mellan leva eller dö.
3. Det är hemskt att vara så hjälplös! Jag/vi på jobbet kan inte TVINGA någon att komma in med sin hund, vi kan inte tvinga oss in i deras vardagsliv och diktera vad de borde göra och det gör mig så FRUSTRERAD.
Och det känns så hemskt att allt vi gör på jobbet, alla framsteg vi gör med djuren kan vara till abslut ingen som helst nytta, för om vi inte kan nå fram till ägaren så finns det inget mer vi kan göra.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer in imorgon till sitt återbesök. *cross your fingers*

Utöver detta så har folk kommit in konstant från klockan 4 till 6.20, hundar, katt, kaniner och även en hamster, mitt huvud är som gröt! När chefen sa: "Ska du inte sätta igång telefonsvararen" så sa jag "redan?"...insåg inte att klockan var tjugo i sju! Sånna här dagar slutar alltid med att jag sitter i bilen påväg hem o undrar vad det är jag glömt, förhoppningsvis inget!
Så det var min dag på jobbet!
Behöver en kaffe och lite "Britan's got talent" nu!
(fortfarande inga paket i brevlådan :( )

smooch! xXx