Report from the prisoners of stable block H.
Vet inte vilken dag vi är på längre, men allt lugnt i de engelska skogarna. Hästarna är faktiskt ganska lugna och glada, vilket är lite smått ett mirakel med tanke på deras personligheter. Vi har kommit in i en bra rutin tror jag, vilket gör att deras dag blir mindre långtråkig.
Bandaget har börjat glida lite men eftersom det är över hasen så hänger det liksom upp sig där vilket är bra så med lite tur så håller det tills på onsdag då veten kommer och ska karva lite igen. Sårskorpan på det långa skärsåret har trillat bort och det håller på att bli riktigt fint där. Vi vet ju av erfarenhet att hon har bra läkkött men jag är lite orolig för ett stort ärr där det djupa såret är men det får ju bli vad det blir. Jag kan leva med ett ärr om det betyder att jag har en häst med 4 ben i slutändan.
Tamara o andra sidan siktar på att bli världens tjockaste ponny. Vanligtvis så är det himla bra att ha en häst som håller hullet, men mindre roligt när man har en som kan få minimalt med motion. Men det är ju tur att vintern är på väg så att när de väl kommer ut så är det iaf inte en massa frodigt gräs över allt.
Så, vi vet inte riktigt hur mycket längre detta ska hålla på, kanske en vecka till kanske 2, kanske 3(!) men jag hoppas på att kunna släppa ut dem iaf. en liten stund på min födelsedag. Det skulle nästan va den bästa presenten. :)
