Min nya man
Bobby
(jag inser nu hur funky mitt hår är..jag måste bli bättre på morgonrutiner..)
Jag är ingen kaninmänniska...har aldrig riktigt sett charmen, marsvin och gerbiler är mer min melodi.
Jag har inget kaninhat (så som mitt hamsterhat) jag har bara aldrig sett kaniner som intressanta djur, förens nu! Bobby, du stal mitt hjärta när får jag det åter!?
En sån personlighet! När jag första gången såg honom så låg han på rygg med blottade kulor, men nånting nom mig bara klickade till, det var kärlek vid första ögonkastet! :)P
(Jag hatar för övrigt kanin-narkos, försök själv hålla koll på en kanins andning och hjärtslag!)
När han vaknade upp så panikade han, kaniner gör det, det är deras naturliga flyktinstinkt, adrenalinet bara pumpar på de stackas små liven. Och först var jag lite försiktig av mig eftersom morgonpersonalen sa att han var aggresiv. Men det behövde jag inte oroa mig för det enda han ville var att vara i min famn! Så fort jag försökte släppa tillbaka honom i uppvakburen så panikade han och rusade runt som en duracell....kanin! Så fort jag tog honom i famnen igen så bev han lugn, putsade sin lilla nos och tog sig en tupplur. Så i 45 minuter så försökte jag jobba och gosa kanin samtidigt, kände mig som en afrikansk kvinna med barnet i handduk på magen! ^^ Men så värt det, fasen en sån gosing han var!
Och jag saknar honom! :'(
