Bouncys.blogg.se

Ja det var väl fan vad långsamt den här veckan går?! Kan inte fatta att det bara är onsdag och att jag har fyra arbetspass kvar. *suck*
Helgen som gick var lång och tråkig, visst egentid är skönt, men att få en massa egentid när man inte bett om det är skittråkigt. Pelle älskar det dock, för han får sova i sängen brevid mig! Haha och han är så rolig när Mike kommer tillbaka för då lägger sig Pelle på sängen och gör sig så tung han bara kan och vägrar at flytta på sig, lite som att "nej! Det här är min plats nu!"

Katie är så rolig förresten, Mike kallar henne Benjamin Button eftersom hon verkar bli yngre och yngre hela tiden :) Nu för tiden hoppar hon över tröskeln ut i trädgården, innan har vi alltid behövt lyfta henne, men nu behöver vi bara göra det typ 50% av gångerna och hon har på riktigt börjat försöka ta sig in igen också. Det är lite svårare för henne dock eftersom tröskeln är högre utifrån.

Efter att vädret har varit ganska så tråkigt ganska så länge så kom i söndags en värmebölja utan dess like. Nu har det lugnat ner sig lite och är mer "normalt" sommarväder men söndag och måndag var helt vanisinniga, särskilt med tanke på hur lög luftfuktigheten var också.
I måndags åkte jag in tidigt till jobbet för jag var tvungen att följa med på ett hembesök.
Och det var ett av de svettigaste besök jag nånsin gjort, vi var intryckta i ett pannrum(!!!) med en stor weimaraner, enda gången jag kan minnas att jag svettats mer var förra året när jag krälade runt inne i ett hundhus tillsammans med en döende GD. Varför är det alltid jag som råkar ut för det här? Det var 36 grader utomhus! I det här lilla panrummet så måste det ha varit över 45 grader!

Grejen är juh den att de flesta hembesök vi gör är för PTS (avlivning) och anledningen är oftast (mycket förståeligt) att ägarna vill att djuret ska få somna in hemma på sin favoritplats och då kan det juh bli så att hundens favoritplats är brevid tvättmaskinen i pannrummet och då får vi helt enkelt anpassa oss till det. Så jag får använda mina akrobatskills för att komma i en bra position. För det är mitt ansvar att lyfta venen i benet och att hålla djuret stilla så att de inte hoppar av nålen när vet'en ska injicera dem och se till att de inte attackerar eller skadar vet'en...typ.

Det har faktiskt varit en skitjobbig vecka so far. Började som sagt i måndags med det här hembesöket och hunden vi avlivade har varit vår klient hela hundens liv. För ganska så exakt ett år sen diagnosticerades hunden med aggressivt soft tissue sarcoma, hon genom gick en del strålning och annat, vilket inte botade det men det stoppade tillväxten.

bilden är lånad

Hon har levt ganska så obehindrat i nästan ett helt år men så för en vecka sen ungefär så var hon med i en olycka och fick en liten fraktur på samma ben som cancern startade i och det triggade igång cancern igen och inom loppet av dagar så hade hon metastaser överallt! Helt vansinnigt. Cancer är verkligen en grym sjukdom. Så vid det här laget så fanns det inget mer vi kunde göra. :(

Sen fick vi också en rapport från vår emergency service att en av våra nära och kära klienter hade blivit PTS hos dem i söndags. :( Tror jag har berättat om den hunden här på bloggen innan, en stor, stor Rottweiler som varje dag när han gick på promenad förbi oss alltid stannade utanför dörren och vägrade gå igen förrens jag öpnade dörren och sa hej. Han finns inte mer. :(

Sen så igår när jag jobbade (jobbade igår eftersom Kayleigh e på pippiholmarna) så PTS'ade vi Susie, en 23 år gammal katt (fatta att hon var född på 80-talet! Rock On!) som också har varit en väldigt älskvärd patient, fy fan vad jobbigt det var, det är sällan jag bryter ihop inför klienter men när Mrs R kom in och allt brast för henne då brast det för mig me. :(

Så usch, jag hoppas på att resten av veckan blir bättre!
 Ska göra mig redo alldeles strax för dagens jobb, vi ska bland annat ultraljuda en 8 veckors valp med pungbråck, för att se exakt var bråcket är, hur stort det är och om vi kan fixa det på vår klinik eller om vi måste skicka honom till specialisterna. Och vi ska också göra en biopsi på en knöl på en golden retrievers nos, så spännande spännande.

~*~

I övrigt så har jag ignorerat alla problem. Bilförsäkring, mitt lösa avgassystem, det faktum att Mikes bil inte startade igår, pengar vi inte har. Petitesser!
Allt löser sig...kanske :P
Om nån vinner på Lotto så kan ni väl kanske skänka oss en slant? :)

Näe men allvarligt, jag försöker tänka på det positiva sakerna, såklart jag måste ta itu med det negativa förr eller senare, men jag föröker hålla mig lugn och ta en sak i taget.
Om 3 veckor så ska vi på bröllopet där Mike ska va Best Man (han ska juh hålla tal och grejer!) Och Sverigeresan närmar sig fortare än man tror, bara en liten månad eller så kvar. Och även om den också kostar pengar så gillar jag att planera för den. Det har juh som sagt blivit tradition nu den här resan och det är inte bara själva ankomsten till Sverige som lockar utan hela resan, de små butikerna vi alltid stannar på, de bästa rastställena för hundpromenaderna, småvägarna genom tyska naturreservat (eftersom motorvägen alltid är tjyvtjock när vi når hamburg), titta på fina hästar i Belgien (eftersom motorvägarna är tjyvtjocka runt Antwerpen också), stanna på första Statoil i Malmö och köpa saltlakrits! Att varje år förundras över hur mycket vackrare stora bältbron är än Öresundsbron! Ja, hela resan liksom. Längtar!

Så positiva tankar och ett inneboende hopp om att vinna på Lotto gör mitt liv mycket enklare! :)

Nu är det dags för jobb!

Pussisar!



xoxox