Jag glömde berätta förresten.

Den 2/9 var vi i Tingsryd med George och Max och den 3/9 i Kalmar med Milo och jag måste ju berätta om detta äventyr!
Jag har ju blivit helt nevros-skadad efter alla lastningsturer med Q så jag är mer nervös av vad som är hälsosamt när det kommer till att lasta hästar. (När pojkarna skulle åka från England till exempel så hade jag ett litet sammanbrott, men det är en annan historia! Tack gode gud för världens bästa transportör säger jag bara!)
Det blev ju inte bättre av att den enda hjälp jag hade var PAPPA, min (numer inte så-) hästrädda pappa som typ kört häst en gång tidigare i livet!
Och sen blir man ju lite nervös, man vet ju aldrig hur de kommer att uppföra sig etc.
Allt gick ju såklart sjukt bra, alla lastade som små stjärnor, åkte lugnt och tyst och var helt relaxade på klinikerna. Max stog och sov mest hela tiden, han var så avspänd att han blev slutmätt till 138cm haha, han är lätt 141-142 så jag blev bara glad! George var så avspänd att han bestämde sig för att grusplanen utanför ingågngen till Tingsrydskliniken var världens bästa ställe att rulla sig på, jag hade velat ha en skämskudde! Han blev också 138cm och kan slutmätas nästa år.
Sen var det dags för Milo att åka ensam till Kalmar, jag var lite lugnare eftersom det gått så bra dagen innan med de andra grabbarna, men samtidigt lite mer nervös eftersom han är yngst och att han skulle behöva åka längre och dessutom ensam. Men det gick bra! Även han lastade som en liten ängel och åkte superbra, han var lite som Summernight, han tyckte om att åka men inte att stå tilla vid rödljusen haha, han gjorde inget dumt men han försökte, precis som summernight, gunga igång oss igen.
Sen väl framme i Kalmar så var det ju massor med hästar där men han ägde stället, kolugn stog han och betade gräs utanför, sen gav mätmännen oss förtur eftersom de visste hur långt vi åkt och Milo klampade in på kliniken som om han ägde stället, jag lovar er, INGENTING skrämmer denna häst.
Han är ganska så pigg av sig och lite sådär unghäst-otålig så man kan lätt tro att han skulle ha nära till nerverna, men ICKE, han är verkligen nått att hålla i när åskan går! 144cm mättes han till vilket jag blev väldigt nöjd med, är ganska så säker på att han kommer att sluta som maxad D när han väl kan slutmätas (han är 5)
Så ja, allt som allt, väldigt nöjd och glad och nervös helt i onödan!
OCH så måste jag säga hur mycket jag tycker om min gamla hovis Tommy.
Han kom ut på morgonen den 2/9 för att dra av Max skorna och verka ner honom.
Jag vet att man drar av på skorna på mätningen men mina hästar hade ju stora, tunga, engelska gripfalsskor som är LÄTT dubbelt så tjocka som svenska skor och eftersom jag visste att han låg på gränsen så ville jag gärna bli av med dem.
Så Tommy kom, gav mig inte ens en räkning utan räknade in det i verkningen och skoningen som han kom och gjorde nu den 9/9, han är fin Tommy.

Och sist, utan att låta FÖR mallig så gjorde det mig så himla glad att jättemånga människor, inklusive mätmännen kommenterade på hur fina mina hästar är. Det gjorde mig verkligen varm om hjärtat och betyder jättemycket för mig och mina framtida planer. <3

Kram på er!
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: