I have mood poisoning, must have been something I hate...
..Ja jag har varit lite moody pa sistone.
Hemlangtan, stress, inga pengar, trasig bil och bristen pa sno gor mig butter.
Och i nasta vecka maste jag ha en massa energi och va glad for da hander det en massa saker. Forhoppningsvis sa far ni upplosningen pa mina "gator" pa tisdag, onsdag eller torsdag. Men det kravs en del energi fran min sida.
Skulle aldrig klara det utan Mike det ar bara sa jobbigt att han jobbar natt hela tiden nu.
Han var sa sot harom dan. Det var hans lediga dag forra veckan och vi lag i sangen och hade precis slackt lamporna och skulle sova och sa sager han "det kanns som att vi aldrig traffas nu for tiden, jag saknar dig!"
HJARTEGULLET. Han ar det finaste min Mike!
Min fina Mike och Chucky (eller Chuckywuckymuckypuppy som han sa kort och enkelt kallas har hemma, det eller "Chuckmeister")
Fy fan vad jobbigt det blev! Bytte dator så jag kan skriva å ä ö som en normal människa! Fast Mikes tangentbord e jävligt jobbigt så om det blir lite typos så får ni leva med det.
Så....vad händer i våra liv? En hel del! Jag får börja med att berätta om mini-monstret. Han bor hos oss som en "emergency foster case". För att göra en lång historia kort:
Han hade blivit inbokad hos hundtrimmet som ligger vägg i vägg med oss för "tovutredning".
Jessie, tjejen som jobbar där kom in med honom till mig och sa "Vad fan ska jag göra, vad FAN ska jag göra?!"
"Hoppsan Kjerstin" sa jag.
Det första som måste göras är att han måste RAKAS inte med någon vilja i världen kan man reda ut de där tovorna och jag kan se det underliggande hudproblemet på 10 meters avstånd! Sen sa vi båda att det här är nästan ett "cruelty case".... om vi bara visste vad som komma skulle...
Jessie och den andra tjejen som jobbar inne på hundtrimmet försökte övertala ägarinnan över telefon i 45 minuter att låta dem raka honom, först vägrade hon med motiveringen att om de rakade honom så skulle det förstöra hans pälskvalitet!!!??! Efter mycket om och men iaf så fick vi börja raka av honom helveskapet, det första som vi såg var såklart den vedervärdiga huden, sen så såg vi de övervuxna klorna som på sina ställen växte in i trampdynorna. Sen insåg vi att penisen hängde utanför förhuden och var liksom invirad i en tova!
Vid det här laget började det kännas riktigt obehagligt och Kayleigh och Helen som också hade kommit kände likadant. (Kayleigh jobbar deltid på mitt jobb och deltid som hundpromenerare för ägarinnan av hundtrimmet och Helen är ägarinnan av trimmet)
Så gav vi oss på att trimma hans lilla ansikte.
och det här var droppen som fick bägaren att rinna över, när vi väl börjat komma igenom dreadlocksen som hängde från hans överläpp, så kunde vi skymta det som i vanliga fall kallas för tänder, i det här fallet snackar vi om ruttna tandspöken som hängde i alla möjliga olika vinklar, det enda som höll fast dem vid tandköttet var de kopiösa mängderna tandsten.
Helen fick rabiatanfall och ringde dels till RSPCA och dels till ägaren och sa rakt upp och ner till henne att "du får inte tillbaka din hund, jag behåller honom här tills RSPCA kommer", jag ringde till Potts som just då jobbade hos oss eftersom den vanliga vet'en var på semester i Florida och förklarade situationen för henne och sa att det är nog bäst om vi får ett veterinärutlåtande så fort som möjligt.
Så efter mycket om och men så kommer ägaren med 17årig dotter och hennes ouppfostrade ljugande pojkvän. Ägarinnan med anhang sitter i vårt väntrum och bladdrar på en massa om hur älskad denna hunden är etc. och en miljard mer eller mindre trovärdiga ursäkter. Vid det här laget har Potts pratat med RSPCA och polisen och fått instruktioner om att beslagta hunden!
När Potts berättar för ägarinnan att hon inte kan få tillbaka sin hund idag så var spänningen så stark att hela rummet kändes som ett vaccum. Jag visste inte om ägarinnan skulle attackera Potts, eller kasta sig genom ett fönster eller vad. Potts förklarar för henne lugnt och sansat att ja vi förstår att de känner sig kränkta etc. men det bästa sättet att gå igenom det här nu när bollen redan är i rullning är att rulla med, försöka var hjälpsamma, göra som de blir tillsagda och svara på rspcas och polisens alla frågor och det verkade funka (för stunden) och de lämnade kliniken. Sen var det en lång fredagskväll framför oss.
Vi gjorde en mer genomgående vetkontroll, sen kom rspca officern och gjorde sin egen dokumentering och intervjuade oss allihopa och tog foton etc. etc. sen kom polisen och gjorde det "officiella" beslagtagande, sen var det då frågan om vart han kunde bli akutplacerad klockan halvåtta (vid det här laget) en fredagkväll..
..
...
ja....han har varit här sen dess..
Den där första helgen var så sorglig på nått sätt, man kunde se när jag kom hem med honom på fredagen att han var helt utmattad och chockad över all uppståndelse, han satt där längst in i hörnet i sin resebur (eller ja...MIN resebur för nått sånt hade juh inte ägaren till honom) och märkte knappt ens att de andra fluffbollarna var där och var alldeles jättenyfikna på vad det var för ny lite varelse som hade kommit. Sen åt han sin kvällsmat och sov till klockan 1 nästa dag, det måste ha varit så skönt för honom att bli av med tovorna. Sen dagen efter så blev jag föralltid hans bästa vän, han följer mig som en skugga, sover bredvid mig när jag sover, sitter utanför dörren när jag går på dass... sötgöte.
Sen när vi vaknade på söndag morgon så hade han lämnat en present till oss, hans vänstra övre hörntand hade helt sonika trillat ut! (Bild kommer senare) Så lös var den att den trillade ut helt utan manipulering, stackarn. Eller ja delvis kan det ha varit pga alla medicinerna jag hade börjat proppa i hon pre-operativt så att svullanden i munnen börjat gå ner etc. men det hade oavsett ALDRIG hänt med en frisk tand!
så, iaf planen var att han skulle komma tillbaka till jobbet på måndagmorgonen så vi kunde göra en CBC och äntligen söva honom och ta ut hans tänder, klippa klor mm. mm.
så glad i hågen körde jag iväg med honom, när jag kommer till jobbet så kommer Kayleigh utrusande genom dörren innan jag ens hunnit stanna bilen och signalerar att jag ska köriväg igen, lite förvånad kör jag iväg och parkerar runt knuten. Sen får jag genom sms veta att ägarinnan med anhang har barrikaderat sig i vårt väntrum och jagat iväg våra klienter etc. och säger att de tänker sitta där tills de får tillbaka sin hund! Sen anklagar de Potts för att ha imiterat polisen och rspca officern att det minnsan inte finns nått "case" gällande deras hund, att det är bara vi som försöker stjäla honom och en hel annan massa gallimattias! Jag och lillskiten kör runt i stan eftersom ryktet säger att dotterns pojkvän är ute och letar efter mig och honom. Det slutar med att jag och Chucky får åka hem igen och polisen fick komma och forsla bort ägarinnan. Det faktum att ägarinnan har förhindrat att hennes hund får den behandling han behöver kommer INTE hjälpa henne att få tillbaka sin hund!
Efter mycket om och men iaf så får han komma in och bli fixad på tisdagen. CBCen visar att han är anemisk (antagligen pågrund av löss och hudkvalster :( ) och efter sin dental så har han bara 8 tänder kvar och fyra av dem kan behöva att plockas ut vid ett senare tillfälle eftersom vi inte vågade dra dem nu för vi var rädda att hans käkben skulle kollapsa pga infektionen och inflammationen! Det sjuka är också att när vi väl fick tag på hans journal från den enda vet'en han har varit hos i sitt liv så står det där, tydligt, svart på vitt i april 2006 (TVÅTUSEN JÄVLAG SEX!) "Stora mängder tandsten rekommenderar en dental och utdragningar SPECIELT övre vänstra hörntanden"....5 fucking jävla årsen blev hon rekommenderad att dra ut den....5 år sen. Det gör ont i mitt hjärta
:(, han har dessutom aldrig blivit avmaskad eller vaccinerad...
SÅ...det var det. Jag har säkert missat nått. Men mitt liv handlar mycket om det här just nu, det är mycket pappersarbete iom att vi hastigt och lustigt blev akutfosterfamilj och jag måste dessutom dagligen skriva rapporter om hur han mår och vad han gör, samt hålla kontakt med vet'en och rspca officern etc. och sen är det dagliga bad och medicineringar och fan och hans moster. Jag skulle ALDRIG ALDRIG ALDRIG göra nått annat val än att ta mig an honom, men det tar mycket tid och energi. Tack gode gud att det inte kostar några pengar dock haha. hans första räkning från oss (vet'en alltså) gick på £800!! Jag hoppas innerligt att i slutänden det blir hans ägare som får betala notan!
Hur länge han ska bo här? För alltid hoppas jag! ;)
Men i dagsläget så är hans polisens och rspcas "property" eftersom fallet ska gå till rättegång etc. så ända tills dess iaf så ska han stanna här, det kan ta upp till 6 månader innan vi vet. Men om ägarinnan blir av med äganderätten så kommer han bli en permanent del av familjen, från fosterbarn till adoptivbarn helt enkelt. Och om vi måste lämna tillbaka honom? Ja det vill jag inte ens tänka på! Vi tar en dag i taget! Men just nu, just nu så mår han efter omständigheterna bra! :)
Min (numera) ständiga följeslagare..
Nu är det sovdags för mig och mina pojkar och kattflickorna (Katie är på studiebesök på Mikes jobb ikväll), men nästa gång kansk jag ska berätta om det här åbäket:
åbäket i bakgrunden alltså, åbäket vid grinden känner ni juh redan ;)
Vi får väl se vad som kommer först, gåtlösning eller hästkon. :)
Så nu får det va nog, min enda lediga dag denna veckan imorgon och jag vill INTE sova bort den!
Natti!
xoxox
Så....vad händer i våra liv? En hel del! Jag får börja med att berätta om mini-monstret. Han bor hos oss som en "emergency foster case". För att göra en lång historia kort:
Han hade blivit inbokad hos hundtrimmet som ligger vägg i vägg med oss för "tovutredning".
Jessie, tjejen som jobbar där kom in med honom till mig och sa "Vad fan ska jag göra, vad FAN ska jag göra?!"
"Hoppsan Kjerstin" sa jag.
Det första som måste göras är att han måste RAKAS inte med någon vilja i världen kan man reda ut de där tovorna och jag kan se det underliggande hudproblemet på 10 meters avstånd! Sen sa vi båda att det här är nästan ett "cruelty case".... om vi bara visste vad som komma skulle...
Jessie och den andra tjejen som jobbar inne på hundtrimmet försökte övertala ägarinnan över telefon i 45 minuter att låta dem raka honom, först vägrade hon med motiveringen att om de rakade honom så skulle det förstöra hans pälskvalitet!!!??! Efter mycket om och men iaf så fick vi börja raka av honom helveskapet, det första som vi såg var såklart den vedervärdiga huden, sen så såg vi de övervuxna klorna som på sina ställen växte in i trampdynorna. Sen insåg vi att penisen hängde utanför förhuden och var liksom invirad i en tova!
Vid det här laget började det kännas riktigt obehagligt och Kayleigh och Helen som också hade kommit kände likadant. (Kayleigh jobbar deltid på mitt jobb och deltid som hundpromenerare för ägarinnan av hundtrimmet och Helen är ägarinnan av trimmet)
Så gav vi oss på att trimma hans lilla ansikte.
och det här var droppen som fick bägaren att rinna över, när vi väl börjat komma igenom dreadlocksen som hängde från hans överläpp, så kunde vi skymta det som i vanliga fall kallas för tänder, i det här fallet snackar vi om ruttna tandspöken som hängde i alla möjliga olika vinklar, det enda som höll fast dem vid tandköttet var de kopiösa mängderna tandsten.
Helen fick rabiatanfall och ringde dels till RSPCA och dels till ägaren och sa rakt upp och ner till henne att "du får inte tillbaka din hund, jag behåller honom här tills RSPCA kommer", jag ringde till Potts som just då jobbade hos oss eftersom den vanliga vet'en var på semester i Florida och förklarade situationen för henne och sa att det är nog bäst om vi får ett veterinärutlåtande så fort som möjligt.
Så efter mycket om och men så kommer ägaren med 17årig dotter och hennes ouppfostrade ljugande pojkvän. Ägarinnan med anhang sitter i vårt väntrum och bladdrar på en massa om hur älskad denna hunden är etc. och en miljard mer eller mindre trovärdiga ursäkter. Vid det här laget har Potts pratat med RSPCA och polisen och fått instruktioner om att beslagta hunden!
När Potts berättar för ägarinnan att hon inte kan få tillbaka sin hund idag så var spänningen så stark att hela rummet kändes som ett vaccum. Jag visste inte om ägarinnan skulle attackera Potts, eller kasta sig genom ett fönster eller vad. Potts förklarar för henne lugnt och sansat att ja vi förstår att de känner sig kränkta etc. men det bästa sättet att gå igenom det här nu när bollen redan är i rullning är att rulla med, försöka var hjälpsamma, göra som de blir tillsagda och svara på rspcas och polisens alla frågor och det verkade funka (för stunden) och de lämnade kliniken. Sen var det en lång fredagskväll framför oss.
Vi gjorde en mer genomgående vetkontroll, sen kom rspca officern och gjorde sin egen dokumentering och intervjuade oss allihopa och tog foton etc. etc. sen kom polisen och gjorde det "officiella" beslagtagande, sen var det då frågan om vart han kunde bli akutplacerad klockan halvåtta (vid det här laget) en fredagkväll..
..
...
ja....han har varit här sen dess..
Den där första helgen var så sorglig på nått sätt, man kunde se när jag kom hem med honom på fredagen att han var helt utmattad och chockad över all uppståndelse, han satt där längst in i hörnet i sin resebur (eller ja...MIN resebur för nått sånt hade juh inte ägaren till honom) och märkte knappt ens att de andra fluffbollarna var där och var alldeles jättenyfikna på vad det var för ny lite varelse som hade kommit. Sen åt han sin kvällsmat och sov till klockan 1 nästa dag, det måste ha varit så skönt för honom att bli av med tovorna. Sen dagen efter så blev jag föralltid hans bästa vän, han följer mig som en skugga, sover bredvid mig när jag sover, sitter utanför dörren när jag går på dass... sötgöte.
Sen när vi vaknade på söndag morgon så hade han lämnat en present till oss, hans vänstra övre hörntand hade helt sonika trillat ut! (Bild kommer senare) Så lös var den att den trillade ut helt utan manipulering, stackarn. Eller ja delvis kan det ha varit pga alla medicinerna jag hade börjat proppa i hon pre-operativt så att svullanden i munnen börjat gå ner etc. men det hade oavsett ALDRIG hänt med en frisk tand!
så, iaf planen var att han skulle komma tillbaka till jobbet på måndagmorgonen så vi kunde göra en CBC och äntligen söva honom och ta ut hans tänder, klippa klor mm. mm.
så glad i hågen körde jag iväg med honom, när jag kommer till jobbet så kommer Kayleigh utrusande genom dörren innan jag ens hunnit stanna bilen och signalerar att jag ska köriväg igen, lite förvånad kör jag iväg och parkerar runt knuten. Sen får jag genom sms veta att ägarinnan med anhang har barrikaderat sig i vårt väntrum och jagat iväg våra klienter etc. och säger att de tänker sitta där tills de får tillbaka sin hund! Sen anklagar de Potts för att ha imiterat polisen och rspca officern att det minnsan inte finns nått "case" gällande deras hund, att det är bara vi som försöker stjäla honom och en hel annan massa gallimattias! Jag och lillskiten kör runt i stan eftersom ryktet säger att dotterns pojkvän är ute och letar efter mig och honom. Det slutar med att jag och Chucky får åka hem igen och polisen fick komma och forsla bort ägarinnan. Det faktum att ägarinnan har förhindrat att hennes hund får den behandling han behöver kommer INTE hjälpa henne att få tillbaka sin hund!
Efter mycket om och men iaf så får han komma in och bli fixad på tisdagen. CBCen visar att han är anemisk (antagligen pågrund av löss och hudkvalster :( ) och efter sin dental så har han bara 8 tänder kvar och fyra av dem kan behöva att plockas ut vid ett senare tillfälle eftersom vi inte vågade dra dem nu för vi var rädda att hans käkben skulle kollapsa pga infektionen och inflammationen! Det sjuka är också att när vi väl fick tag på hans journal från den enda vet'en han har varit hos i sitt liv så står det där, tydligt, svart på vitt i april 2006 (TVÅTUSEN JÄVLAG SEX!) "Stora mängder tandsten rekommenderar en dental och utdragningar SPECIELT övre vänstra hörntanden"....5 fucking jävla årsen blev hon rekommenderad att dra ut den....5 år sen. Det gör ont i mitt hjärta
:(, han har dessutom aldrig blivit avmaskad eller vaccinerad...
SÅ...det var det. Jag har säkert missat nått. Men mitt liv handlar mycket om det här just nu, det är mycket pappersarbete iom att vi hastigt och lustigt blev akutfosterfamilj och jag måste dessutom dagligen skriva rapporter om hur han mår och vad han gör, samt hålla kontakt med vet'en och rspca officern etc. och sen är det dagliga bad och medicineringar och fan och hans moster. Jag skulle ALDRIG ALDRIG ALDRIG göra nått annat val än att ta mig an honom, men det tar mycket tid och energi. Tack gode gud att det inte kostar några pengar dock haha. hans första räkning från oss (vet'en alltså) gick på £800!! Jag hoppas innerligt att i slutänden det blir hans ägare som får betala notan!
Hur länge han ska bo här? För alltid hoppas jag! ;)
Men i dagsläget så är hans polisens och rspcas "property" eftersom fallet ska gå till rättegång etc. så ända tills dess iaf så ska han stanna här, det kan ta upp till 6 månader innan vi vet. Men om ägarinnan blir av med äganderätten så kommer han bli en permanent del av familjen, från fosterbarn till adoptivbarn helt enkelt. Och om vi måste lämna tillbaka honom? Ja det vill jag inte ens tänka på! Vi tar en dag i taget! Men just nu, just nu så mår han efter omständigheterna bra! :)
Min (numera) ständiga följeslagare..
Nu är det sovdags för mig och mina pojkar och kattflickorna (Katie är på studiebesök på Mikes jobb ikväll), men nästa gång kansk jag ska berätta om det här åbäket:
åbäket i bakgrunden alltså, åbäket vid grinden känner ni juh redan ;)
Vi får väl se vad som kommer först, gåtlösning eller hästkon. :)
Så nu får det va nog, min enda lediga dag denna veckan imorgon och jag vill INTE sova bort den!
Natti!
xoxox
Postat av: Mona
Herregud, vilket drama! Och vilken liten goding. :)
PUSS bästa flizan.