vad är det för dag i dag? vad är det för dag idag?
...idag är ingen vanlig dag för det är Tors alldeles egna dag, hurra hurra HURRA!
Eller inte, gud vad tråkig jag är..
Det har varit lite en sån dag idag. En intet-dag, lagom tråkig, lagom torr humor, lagom långsam... ja en sån där onödig dag. Just nu känns det som att allt bara är en lång väntan, vill bara att det ska bli lördag. Jag börjar bli så där nervös att jag bara vill att det ska va över!
Började dagen med att åka till stallet, med blandade känslor.
En av sakerna jag varit lite orolig för inför det eventuella hästköpet är att jag ska känna mig väldigt stressad, eftersom jag mer eller mindre "måste" hinna med hästen på morgonen, eftersom jag jobbar sent i stort sett varje dag, kommer sällan hem tidigare än 19.30 och om man då vill hinna med och äta o sånt där så finns det nästan inte en chans att hinna med ridning och dyl. på kvällarna. Under de härliga ljusa sommarkvällarna går det väl an men så här under vintern så är det juh en mardröm. Och vi vet väl alla att jag inte är nån morgonmänniska!
Så idag var nästan lite avgörande för hur framtiden ska bli, och det gick galant!
Kom inte iväg förrens 9.30 men han med både ridning och mockning osv. och hade ändå ganska så bra med tid innan jag var tvungen att åka till jobbet. Så två tummar upp för det!
Blackie var så söt idag. Varenda gång han sett mig hittills så har jag fått ett sött litet välkomstgnägg... inte idag, idag fick jag en tung djup suck! Haha...jag tror han redan fattat att jag innebär jobb! :D
Efter ridningen, som mest innebar mig tala om för honom att han är inte pensionär och han är inte heller onriden unghäst! Han är lite som Erna, det finns liksom inget mellanläge, det är fullt ös framåt eller så är det handbromsen i! Idag var det mest handbroms! Men vi tog oss igenom det också och tillslut så joggade han på riktigt snällt och i ganska bra form! Stackarn måste börja omvandla lite fett till muskler! :)
(han va topfint ryktad, men bestämde sig för ett lerbad bara för fototillfällets skull!)
~*~
På jobbet så var det en ganska så lam dag, inte mycket hände alls.
Hade två råttor inne för observation men förmodade Pneumokocker (den typ av streptokocker som hos männsikan orsakar bla. bihåle-, öron-, lung- och hjärnhinneinflammation) den ena var ganska mycket sämre än den andre men eftersom de bor ihop så fick båda stanna inne. Antagligen så kommer den sjukare inte att fixa det för han var verkligen illa däran :(
Well, nu blir det lite OS-tittande, verkar inte va nån bra svensk-dag dock :(, och sen blir det en tidig kväll, måste iväg imorrn på morgonen och köpa skor innan jobbet, för affärn jag ska till har inte öppet efter jag slutat jobbet, sen blir det jobb 12.45 - 19.00 och sen blir det storhandling för att sen ringa Leeann för att se om hon hänger med på lördag och sen ringa och bekräfta med de som säljer hästen att vi fortfarande är välkommna på lördag och sen bums i säng för vi måste ÅKA senast 8.30 på morgonen och sen blir det HÄST! :D Men mer om det på lördag...först en lång, tråkig och alldeles alldeles..onödig fredag! :P
Puss gullungar!
xxx
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Hepp!
Nu var det så där jättelänge sen jag bloggade igen. Jag ber om ursäkt.
Men är det inte det ena så är det det andra.
Ludde mår mycket bättre nu ska jag väl börja med att säga, det är skönt. Han är fortfarande på 1 medicin, håller på att dra ner på den nu dock för att se vad som händer.
Men nu är det Pelles tur. Hans allmän tillstån är toppen, men han har explosions diarrée! Så han ska till vet och antagligen få samma sorts antibiotika som Ludde fick för han har väl fått viruset.
*Suck, stön och pust!*
Så jag lider fortfarande av sömnbrist för stackarn rusar juh till dörren varannan timme eller så och är man inte där inom 30sek så har man en vacker brungrön röra att städa upp :S
Fast det finns juh värre tillfällen att lida av sömnbrist, jag har juh iaf. OS att titta på :P
~*~
Så vad mer har hänt? Erna är väl "OK"... från östfronten intet nytt så att säga, vet kanske skulle komma ut o göra en koll igen för o se om hon behöver lite mer meducin, annars är det bara att avvakta och beställa en röntgen, men förhoppningsvis så kommer hon iaf inte att dö riktigt än! :)
På jobbet har det varit helt snurrigt, nästan inga "vanliga" grejer (vaccinationer etc.) utan bara konstiga grejer, har nog aldrig gjort så många blodprov som vi gjort de senaste veckorna och har haft sjukt mkt operationer inne jämfört med vad det brukar va. Massor med dentals och en hel del bitch spays.
~*~
Och så har jag varit och ridit på Blackie, han är en tjock liten ponny! ^^
En envis ponny som gillar att testa vad jag går för!
Det är så komiskt egentligen, så fort jag hamnar på en häst som är större än säg 160cm, så blir jag en fånig tant-ryttare som inte vågar nått! Men sätt mig på en liten en eller en ponny då jävlar tänds den gamla ponny-djävulen inom mig och jag är som en totalt orädd unge! Ni vet så där som man var när man galopperade runt barbacka i skogen på sommrarna och så där! Det var delvis därför jag sa ja till att hjälpa till med Blackie, för jag visste att jag skulle fixa det. Han är ca 142cm i mankhöjd! ^^ DVS ingen fallhöjd alls!
Och det som är absolut roligast är att jag nu är i en sån vikt att jag inte är för stor för honom, hur bra är inte det!? :D
~*~
Appropå hästar, jag har ganska länge kännt att det nog är dags för mig att skaffa mig en häst till, en här i England. Jag har funderat fram och tillbaka tusentals gånger på om jag skulle ta över Erna, men jag tror inte att hon skulle fixa det och jag tror inte att hon skulle må bra av klimatet här. Allt regn och rusk, nej hon skulle må pyton.
Så för en 10-dar sen eller så så hittade jag en som jag direkt kände "DEN vill jag ha", även om jag fortfarande inte "aktivt" letade efter en häst, utan mer kollade runt för att se var landet låg liksom. Då började kvalen och ångesten; "är det verkligen smart att skaffa häst när jag har en där hemma i Sverige som dessutom inte mår bra?", "har jag pengar än?" "och om jag har pengar ska jag verkligen lägga dem på en häst?" och inte minst "hur tusan köper man häst i det här landet? Är det som i Sverige eller hur gör man?" och "orkar jag? eller har jag målat upp en drömbild i mit huvud?" osv osv...en MILJON tankar som började fara runt.
Så resultatet blev att jag satt här och suktade efter den där jävla hästen, men gjorde ingenting åt det, jag flöt in i det där "handbroms stadiet" när jag varken gick framåt eller bakåt. Jag satt med skräcken i halsen varenda dag och uppdaterade annonsen för att se om hon var såld än, men nej...det var hon juh inte.
Jag ville nästan att ödet skulle ta ett beslut åt mig att hon skule bli såld...klart jag skulle deppa då men då skulle jag iaf inte behöva ta ett beslut!
Så då blev det den 18'e och hon hade väl varit på annons i fem dagar eller så och jag tänkte att de har väl glömt uppdatera annonsen, hon måste bara vara såld nu! Så jag uppdaterar och högst upp så står det "still for sale as of the 18/2" jag men det var väl själva fan! Ska jag behöva ta ett beslut nu alltså? Kanske är det så att ödet säger till mig att det ÄR meningen att JAG ska ha henne?
Så jag började fundera om jag ringer nu så kanske vi kan åka o kolla på henne till helgen?
Men då satte andra tankar in och verkligheten!
Veckan innan löning innebar att jag kanske inte skulle ha råd ens med bensin för att åka ner (tre timmar söderut) och det betydde också att jag om jag skulle åka ner så skulle jag inte ha några pengar att betala en handpenning med. Så jag lät tankarna springa iväg med mig och tiden gå...
Så i lördags ringer pappa och jag pratar lite med honom om hur jag fnular på och skaffa häst o så där och så säger han att han kan få över en del av pengarna...så mycket pengar att jag skulle kunna köpa och transportera upp hästen. Så då far juh tankarna ÄNNU mer..särskilt eftersom annonsen nu säger "still for sale as of 20/2, price reduced!"...och så igår så var jag och red Blackie och då får jag reda på att det definitivt finns plats i hans stall..jaha...då hade juh allt löst sig, förutom det faktum att det nu var söndag kväll, jag var toktrött, telefonfobin satte in och också det faktum att nästa helg så jobbar Mike så jag skulle behöva åka helt själv och kolla på hästen! Så då satte paniken in istället! Så jag ringde aldrig....
...förrens idag! Tog mod till mig och ringde från jobbet! Jag betedde mig som en fnittrig fjortis så jag vet inte hur pass seriöst intryck jag gav, men det resulterade iaf i att jag ska dit på lördag!!!
Så vi får väl se..jag kanske blir med häst till helgen! Dessutom så kanske jag inte blir ensam, snälla Leeann (Blackies ägare) följer antagligen med mig om hon kan få sin mamma att passa barnen så det är juh ännu bättre!
Hästen är en riktigt sötnos! Av nån anledning en större kopia av Boppan.
Vet inte vad det är för fel på mig, har aldrig gillat fuxar juh... inte för att nån av dem är fux, men de är rödskimmlar o d e juh typ samma sak! :)P
Men iaf. hon är 5 år gammal, inriden men inte riden sen i November
150cm hög, rödskimmel med två strumpor och bläs.
Här är iaf lite bilder på skönheten:
Så nu är det väl bara att vänta och se. Jag förbereder mig för att bli totalt besviken, för då kan jag bara bli positivt överraskad... men deep inside så tror jag att ödet har talat, vi får väl se.
Nu ska jag försöka sova lite, måste upp tidigt imorrn för det är min tur att fippla med Blackie, får se om det blir en ridtur eller om jag nöjer mig med lite longering, vi får väl se.
Så for now my lovelies, håll tummarna för mig i helgen och jag lovar att försöka bättra mig när det gäller bloggandet och hålla er uppdaterade! :)
Pussisar!
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Stunder av lycka...
...och en evighet av ångest och depp.
Så känns det iaf. just nu, ni förstår nte hur jävla trött jag är på allt.
Igår fick vi hem Ludde, vilket var helt jäkla underbart! Han är nästan tillbaka till sitt "normala" (hur normal han egentligen är kan man juh ifrågasätta! ;) ) jag. Igår morse så bajsade han för första gången sen i torsdags(!) och sen dess har det varit en ständig uppåtkurva! De tog ett blodprov till på honom igår morse och det visade också på förbättringar, han har fortfarande ganska högt värde vita blodkroppar men allt annat har börjat fixa till sig så igår ftermiddag kunde vi ta hem honom, tillsammans med ett helt apotek med mediciner!
Tur att han fått tillbaka sin aptit för då kan jag gömma allt i salami! ^^
Och om inget oväntat händer så ska han inte på återbesök förrens på tisdag.
Så det var den stunden av lycka det.
Imorse ringde pappa och sa att Erna mådde dåligt.
På det sättet han beskrev det så var min första tanke: "BOTULISM!" Och innan veterinären varit ute så satt jag här och hade dödsångest och var säker på att jag aldrig skulle få se min stjärna igen.
Som tur väl var så är det inte riktigt så illa, hon hade fått kolik och i samband med det så fick hon kolikorsakad fång...tjohej vad kul och här sitter jag som ett jäkla mongo (no offence) och kan inte göra nått!
Varför är hon så jäkla benägen o få fång för?!!!! Hon äter juh för fan BARA grovfoder!! Blir så jäkla arg/ledsen/deppig/valfri annan deppig känsla.
Veterinären var dessutom oroad för hovbensförsänkning så när hon stabiliserats så ska hon röntgas, så då måste jag försöka ta mig till Sverige för hur fan ska pappa klara detta ensam liksom??
Jag känner mig så jävla uppgiven just nu, jag orkar inte mer.
Permalink Allmänt Kommentarer (6)
En uppdatering...
..tänkte att det är bäst och skriva lite igen innan dagarna flyter ihop allt för mycket.
Så igår (lördag) så hämtade vi hem Ludde från veterinären, han var fortfarande inte bra, hade inte ätit särskilt mycket och hade inte bajsat (delvis för att han inte har ätit något.) Men veterinären tyckte det var OK för oss att ta hem honom, dels för att jag har det yrket jag har och dels för att han inte hade kräkts sen vi lämnade in honom i torsdags.
Så vi tog hem en svag och trött liten sötnos vid typ halv två på eftermiddan.
Först så sov han och sov och sov men framåt kvällen började han piggna till lite grann, man kunde se det i hans ögon att han var lite mer alert liksom, men han var fortfarande väldigt fysiskt trött.
Vi försökte med lite olika sorters mat men inget föll honom i smaken, det enda som egentligen gick ner var italiensk salami och 'pork pie'. Han piggnade till mer och mer under kvällen natten och var till och med ute i trädgården och sniffade runt och kissade en hel del, vilket var skönt för det minskar iaf. risken för att det är njurarna det är fel på.
Men desto längre tiden gick destom mer orolig blev han. Jag och Mike hade bäddat åt oss på soffan och turades om att ha "vakt" så det blev inte sirekt nån sömn, men o andra sidan så har jag nog sett varenda avsnitt av "Fresh Prince..." vid det här laget. Vid 5 på morgonen så gick han till ytterdörren och skällde och betedde sig som att han ville bajsa. SÅ det var bara på med ytterkläderna och ge sig ut i regnet och dimman, vi kom ungefär 7 meter och så kräktes han, inte en gång, inte två gånger...men tre....
Så det var bara att ringa veterinären...
....så ingen mer mat och inte ens nått vatten, så länge han inte kräktes så sa veterinären att vi kunde vänta med att ta in honom tills deras normala mottagning öppnade klockan 10. Som tur var så var det inget mer som kom upp men han var jätteorolig och det var nästan så att man kunde se hur han blev svagare ju längre tiden gick.
Vid 10 var vi tillbaka hos veterinären, hans temp var fortfarande bra, hjärtat rusade lite, men han var inte anemisk men började (förklarligt) bli lite uttorkad igen så det var bara för honom att bli inlagd igen, den här gången körde de en full "blood screen" på honom och sen satte de honom på dropp.
Blodprovet visade två huvudsakliga grejer.
1. Han har ett högt antal vitblodkroppar.
Dvs det finns en infektion i hans kropp. Så den första diagnosen gastroenteritis är troligtvis rätt.
2. Han har en låg kalium nivå.
Det finns många olika nledningar till att han har det och det är här det blir lite knepigt för nu måste man lista ut vilket som kom först. För brist på kalium kan orsaka kräkningar och aptitlöshet (bland annat,) men en av anledningarna till att man får kaliumbrist kan också va att man har kräkningar och/eller diarreé.
Så vi får väl se vad som händer... just nu får han kaliumberikat dropp, antibiotika, smärtstillande och magsyrereglerande mediciner. Med lite tur så är det gastroenteritisen som kom först och det är därför han fick kaliumbrist för det betyder att när han blir av med GE'n så löser sig resten, om det är tvärtom att han fick kaliumbrist först så blir det lite knepigare, men vi håller alla våra tummar.
Ska ringa veterinären imorrn på morgonen för o höra hur det är med honom och sen imorrn eftermiddag så tar de nya blodprov för att se hur saker står till. Jag har ingen aning om hur länge han kommer behöva stanna där och det är så jäkla jobbigt, jag vet juh att han är på rätt ställe liksom och att de vet vad de gör men samtidigt så vill jag juh ha hem honom! Han ska va här hos mig!! Gud va jag saknar min bäbis!
Jag ser inte alls fram emot att gå till jobbet imorgon (idag), känner mig liksom inte redo för att ta hand om andras sjuka djur, sömnbristen gör ju liksom inte saken bättre..
Usch vad jag är trött..
Puss godingar, hörs snart igen!
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
snö, kräk, död och jobb....
Jag försökte verkligen blogga innan jag åkte men blogg.se tyckte tydligen att jag inte fick logga in på min egna blogg. Men jag får väl försöka göra nånslags "recap" här för er.
Så... förra söndan var jag iväg och gjorde en "work-trial" som det heter, dvs. jag provjobbade så att de skulle kunna se hur bra jag jobbar. Som ett prov typ, med betyg och grejer.
Jag var och provjobbade på ett ställe som heter John Shaw Equestrian för att få jobbet som stallchef.
OCH jobbet är mitt, om jag vill ha det.
Vilket jag inte är säker på att jag vill, av några lika anledningar. Orkar inte skriva för mycket nu, men en av grejerna är såklart att jag måste få den lön jag "måste" ha, den andra grejen är att i deras jobbannons så underströk de hur viktigt det var att de ansökande hade hög standard, och jag är faktiskt lite besviken, för det känns somm att jag har högre standard än vad stallet har.
Lång historia kort...vi får se. :)
Men det var riktigt kul att jobba med hästar igen, fast jag har blåsor i händerna av allt mockandet..de har 70+ hästar på det där stället! o.0
Och en sak som var positiv var att alla människorna jag träffade var riktigt trevliga så jag skulle isf. ha ett riktigt trevlig arbetslag under mig. :)
Veckan efter var helt galen så klart, hade massor med OP's inne, bland annat en New Foundland med några av de största lipom (fettsvulster) jag nånsin sett! Vi tog ut mer än ett kilo fett...hade kunnat ge nån ett extra bröst!
Hade också en Ungersk Vizsla inne i flera dagar med akut njursvikt :(
Stackarn! Det var hårt arbete, med handmatande, tempkontroller, dropp och hela tjofräset.
En katt med oförklarliga andningssvårigheter, en katt som fick hjärtstillestånd under narkosen (tack gode gud att det inte var jag som var "op-nurse" den gången!) och en Schäfer med akut leukemi.
Det är så tragiskt med alla sånna här patienter, man blir personligt involverad även om man inte "vill" därför är det också så jobbigt när man kommer tillbaka efter sin semester och får höra att både den Ungerska Vizslan, Schäfern och katten med hjärtstillestånd dog medans jag var borta.. :(
Det här är en av anledningarna till att jag funderar på att byta jobb....
Den enda ljusningen under veckan var min lediga tisadg då jag åkte till Leeanne's stall för att hjälpa henna med hennes pålle Blackie! En "problemhäst" med stoooor personlighet, en mycket bra början på ett nytt samarbete! :)
Torsdagen var horribel, upp tidigt för att lämmna hundarna på hundpensionatet sen hem och direkt iväg till jobbet, där jag var tvungen o va inne tidigt, sen en hel dag fylld med handmatandet samt två "vanliga" operationer, en där vi tog bort sköldkörtlarna på en katt och en hund 'dental'.
Kvart över sju på kvällen kom jag iväg därifrån (skulle ha slutat 18.30) då var det bara direkt hem....bara för att vända direkt för att åka och lämna Mikes bil på service och säga hej till hans mamma och pappa. Sen var det hem IGEN för att börja packa och när packningen var klar så var det bara o sätta sig i bilen (som inte har nån värme!) för att köra ner till Stanstead för att hinna med flyget som går 06.05 fredag morgon! Spöregn hela vägen dessutom...
Som jag har längtat efter snön!!!
Men det var ändå lite av en chock...det är en stor skillnad mellan 6 plus och spöregn och 18 minus och snöstorm!
När vi väl lyckats ta oss från Nyköping och hem till mammsen o pappsen med "pit stop" för att köpa ett träns!) så somnade jag en stund framför öppna brasan, kan va den bästa powernapen nånsin! ^^ Sen var det bara att ta itu med "vanliga" gamla jobb såsom stallmockning och hästinsläpp, men jag gjorde det med nöje, gud vad jag saknar hästarna!
På lördagen var det dags för PJ's födelsedagsfest!
Det var så kul att träffa alla igen! Utan att gå in på detaljer så innehöll kalaset allt som en riktigt bra fest ska; allt från allsång till bröstflashning på toaletten (only girls allowed though!) Och så fick jag umgås med finaste Monan igen! Det är helt otroligt vad vi kan ordbajsa när vi ses! Allra käraste lilla tattkanten. :)
I övrigt så var "veckan" inriktad på tre saker:
1. Fira jul.
Vilket vi gjorde på måndagen vilket var väldigt lyckat.
Söndagen bestog mycket av bakning och matlagning så på måndagen blev det "riktigt" jul, med all mat och allt godis som det skulle va, familjen hade till och med lyckats hålla liv i julgranen!
Och alla blev glada över sina små paket.
2. Magproblem
Ni vet juh alla vad det innebär vid det här laget...
3. Hästarna
Vi körde ett superrace med lill-skitan och hon var så jäkla duktig!
Så nu har hon haft både sadel och träns på sig och gått omkring i det och hon betedde sig som att hon aldrig hade gjort annat. Jag är så himla stolt över henne.
Hon kommer bli en toppenponny i slutänden, hon är så jäkla läraktig och hon har börja fylla ut kroppen och se ut som en "riktigt" häst. I can't wait to get back to Sweden!
Inga problem att ha bett i munnen så länge man får äta morot!
Går bra utan morot också :)
Med Summernights gamla sadel på, den var bara några nummer för stor! ^^
Världens finaste tjockisar!
Boppan är verkligen tjock, men man kan se att hon vuxit till sig ordentligt nu, och hon är så himla fint tecknad, känner mig väldigt positiv!
Måste förresten bara visa er vad som väntade oss när vi skulle gå och lägga oss!
Det här skulle vi ta oss igenom
och nästa morgon när vi vaknade...
...så skulle vi ta oss ut här!
Varför lägga energi på att skotta när man kan klättra! :D
Allt blir så himla fint när det är en massa snö!
Längtar faktiskt tillbaka riktigt mycket...
Home sweet home! :)
Som vanligt så gick tiden alldeles för snabbt och innan jag visste ordet av så var det dags att åka tillbaka hem till gamla england. Både glatt och sorgligt på samma gång. Längtade ihjäl mig efter vovvarna och kissarna men samtidigt så ville jag så gärna fortsätta pyssla med Boppan och ja....det var fler saker jag hade velat hinna med.
Och att åka tillbaka var ju ett äventyr i sig självt eftersom vi lyckades åka i ett väldans snöoväder... och vårt flyg som skulle ha avgått klockan 14.05 blev uppskjutet...och uppskjutet...och uppskjutet och avgick klockan 20.40!
Så när vi väl kom till england så var vi X antal timmar försenade och ännu så väntade en 3 timmar lång bilfärd hem. När vi väl kom hem till Cheshire så var vi tvugna att åka och hämta Mikes bil, så vi var hemma klockan 4.30 på torsdag morgonen... sen var det upp klockan 9 för att åka och hämta vovvarna.
Allt var frid och fröjd, alla mådde bra och sen plötsligt så kräktes Ludde, blev inte så himla orolig till att börja med han kräks ibland när han blir väldigt exalterad. Så väl hemma så lugnade han ner sig lite, gick och drack lite vatten, efter ca 40 minuter så skrek han till och akutspydde ut vattnet, vid det här laget började jag bli lite orolig men igen så verkade han rycka upp sig och när det var dags för mig att åka till jobbet så verkade han faktiskt må ganska så okej.
När Mike kom hem så hittade han inget kräk så det verkar som att inget hade hänt under tiden har varit borta, men så fort han kom hem så börjde ju hundarna springa omkring och skutta runt och då hände det igen, Ludde skrek och sen fontänspydde han vatten. Mike ringde mig och berättade om läget och jag sa till honom att hålla Ludde lugn och att hålla ett ordentligt öga på honom tills jag kom hem.
När jag kom hem så var han ok, inte sitt vanliga glada jag men ok under omständigheterna, jag testade om han ville ha lite mat men det nekade han men han gick och drack lite vatten ett par gånger och jag höll andan men nej inga kräkningar jag trodde att kanske det värsta var över och tänkte att så länge han inte blir värre så kan jag ju ta med honom till jobbet imorrn för att kolla över honom, tempade honom och det var normalt, bra puls, bra andning och bra "refill time" klockan halv två på natten så skrek han som en stucken gris, la sig ner och vatten bara forsade ut ur munnen på honom!
Då fick det var nog, jag började bli orolig för uttorkning och såklart orolig för vad som var fel med honom.
Så vi ringde till vår veterinär (det är så skönt att ha en vet som har telefontid dygnet runt!) och hon tyckte som jag att det var dags att ta in honom.
Så han blev inlagd på sjukhuset :( Och där är han än och blir pumpad med dropp och mediciner och ingen vet vad som är fel med honom... det positiva i kråksången är väl det att medicinerna verkar hjälpa än så länge så har han inte kräkts igen och det är positivt att han fortfarande har normal puls, andning och temp men det är så jäkla hemskt att inte veta vad som är fel! Och vem vet vad som händer när man slutar ge honom medicinen?
Det här är en av sakerna jag hatar med att jobba med det jag gör... alla möjliga sorters "diagnoser" flyger genom min skalle den ena värre än den andra, det är tortyr! :'(
Förhoppningsvis så kommer vi kunna hämta hem honom imorgon mitt på dan..om allt går som det ska, men han kommer fortfarande va på en massa mediciner.
Så nu sitter jag här och en del av mitt hjärta saknas...för han ligger i en bur hos veterinären.
Det är så konstigt att det kan kännas så tomt, Pelle undrar var brorsan är och sitter och tittar på dörrn.
Nu ska jag försöka sova ytterligare en natt utan min fluff-tjockis.
Jag önskar att det var slut på elände snart, jag är lite trött på alla motgångar.
Jag har säkert glömt att berätta nått, men det tar jag en annan dag..
(och jag fattar inte varför blogg.se helt plötsligt inte vill centrera min text...jäkla skitsida...)
Puss sålänge mina hjärtan hoppas ni har det lite mindre maniskt än vad jag har det!