Bouncys.blogg.se

..ska försöka slänga in en snabb liten uppdatering här innan allt för många dagar går.
Har insett om jag inte skriver av mig fort så blir det alldeles för mycket i mitt lilla huvud att skriva om och jag går i baklås då och skriver ingenting alls istället. Så here we go, har typ 15 min på mig innan jag måse ge mig av till jobbet. ^^

Tisdag.
Eftersom Kayleigh tagit ledigt Måndag & Tisdag så var jag tvungen o jobba, och vilken jävla dag hon hade valt att va ledig på sen då! Hemsk hemsk dag.
Den började med ett hembesök för vet'ens del. Hon visste att detta var ett hembesök jag INTE ville följa med på så jag slapp och hon tog med sig Emma istället. Det är sällan jag blir riktigt "distressed" av saker och ting men det här handlade om en klient och hans hund som jag haft massor med kontakt med. Och i sig, själva avlivningen, hade jag klarat av, hunden var redo att somna in men jag klarade inte av tanken på att vara med ägaren, världens underbaraste man som älskar sin hund och jag visste att han skulle bryta ihop, vilket han också gjorde.
Emma berättade sen att han sagt att han ville komma in och betala för kalaset när jag var på jobbet. Bara det fick mig att fälla en liten tår.

Dagen blev inte det minsta bättre efter det dock.
Vi har en klient vars hund har varit inne för ett antal operationer etc. men problemet är att de har inga pengar, ibland har de fått bidrag från PDSA, ibland har de betalat oss i småpengar och flertalet gånger har jag behövt ringa ägarens mamma nere i Cornwall och frågat henne om hon kan betala (vilket hon faktiskt oftast gör).
Det har varit något riktigt stort fel på hunden, han har kissat blod och hans prostata har varit MAHUUUSSIVE!!!!
Och ägaren har inte haft råd med mer behandling (vilket är så sorgligt), sista gången han var inne på en check up så var hunden allvarligt anaemisk, hans tandkött var VITT! Vi förklarade då för ägaren att det var nog dags att låta hunden somna in. Vi gav honom litte steroider medans ägaren skulle spendera sina sista dagar med honom och sa till honom att inte låta det gå för länge utan att komma in med hunden ganska snart igen.
I tisdags så kom först ägarens vän in (som jag pratat med x antal gånger) för att få priserna på de olika alternativen (privat krem. bara avlivning etc.) och vi pratade också lite om (igen) hur svårt det är att få ihop pengarna etc. Ca en halvtimme senare får jag ett telefonsamtal.
"He's dead, he's just dead, he collapsed! Please come and get him!"
Skit, skit skit skit.
Här sitter jag ensam, det finns inte en chans att jag kan åka och hämta en död hund. Så jag måste ringa den nyopererade vet'en och förklara situationen. Men för att göra en lång historia kort. Ägaren lyckas hitta någon med en bil och kommer körande med honom, in kommer 4 fullvuxna män, gråtande som grisar med den döda hunden :( Jag gjorde en snabb koll och ja hunden var as dead as they come. Sen var jag tvungen att ringa mamman nere i Cornwall för att informera henne och be om betalning (för ägaren ville ha en privat kremering, dvs. att han får tillbaka askan) Jag kände mig så jävla hemsk. Och hon börjar storböla i luren och ja, det var ett rent helvete helt enkelt. Usch. Orkar inte prata mer om det nu, men det var förjävligt.
Pratade med Kayleigh sen och hon var så söt, hon var så glad att det var jag och inte hon som hade varit på jobbet för hon hade inte vetat vad hon skulle göra haha. Gullungen.

Onsdag.
Träffade den skottskadade hunden (Saxon). Han ser så jääääkla bra ut! Han kom in för att tömma operationsområdet på vätska. HUR mycket sårvätska som helst där inne :S Men han läker fint. Och fortfarande go och glad viftar på svansen och äter hundgodisar. Jag fattar inte att han fortfarande litar så på människor. Han är helt otrolig!


Nu hinner jag inte mer!
Jag lägger upp lite bilder lite senare och bloggar förhoppningsvis snart igen.
Puss på er så länge godingar!