Bouncys.blogg.se

...igen! Jag blir ALLTID förkyld, a l l t i d.
Varenda jävla år vid den här tiden. Det är inte en sån där bamseförkylning som brakar lös och sitter i i en vecka eller två utan neeeeej, det är en förkylning som sakta smyger sig på blir värre och värre, tills jag sitter här med en grads feber och huvudvärk och bihålesmärtor. Ni vet, man är inte tillräckligt sjuk för att va hemma från jobbet med inte frisk nog att orka något eller ha ork att göra något när man är ledig. Muskelsmärtor och allmän trötthet liksom och nu vet jag att det kommer sitta i till februari ungefär. Ända sen jag var barn så har det varit så, på den tiden fick jag ont i halsen, men sen jag tog ut halsmandlarna så har jag i stort sett varit fri från det. Hade faktiskt ont  halsen i helgen för första gången på kanske 10 år, kan inte säga att jag saknat det!

~*~

Helgen... känns som att den gick jättefort. Jobbade lördag morgon med snortyngt huvud, hem för att genast somna på soffan tills Mike kom hem på kvällen, var vaken i ca 30 minuter och somnade sen i hans knä. Tror jag vaknade på söndagen, minns inte men det måste jag ha gjort :P
Söndagen blev alldeles konstig, jag, Darren och Leeann missförstog varandra om vem som skulle göra stallet alla trodde att nån annan skulle göra det. Men det löste sig i slutänden, jag är bara glad att jag inte behövde stiga upp och släppa ut dem på morgonen för det hade jag bara inte klarat. Men jag åkte dit lite senare och gjorde alla stalljobben, mockning osv. och den obligatoriska betes-promenaden med Blackie (Leeanns häst).


(Usch vad jag ser ut :S jag skyller på att jag är sjuk!)
Blackie är på 16 veckors boxvila... så vi är ute på betespromenader varje dag, bara så han ska få lite solstrålar på sig och lite gräs i magen. Han har varit riktigt duktig på att va på boxvila (ca 5 veckor än så länge) men börjar bli liiite trött på det nu, så man får passa sig när man tar ut honom nu för tiden så han inte drar iväg på en brall.
Jag har absolut inget emot allt det extra arbetet med honom, det enda som är lite jobigt är att man inte alltid har den tid man behöver, dygnet har helt enkelt för få timmar, eller ja, för få jobb-fria timmar!
Försöker klämma in så mycket kvalitetstid som möjligt med Kulan också, det går väl sådär, men hon är iaf. på bra humör för det mesta nu för tiden vilket gör det hela mycket lättare. Bett-träningen går riktigt bra, hon accepterar det riktigt bra nu för tiden, det har dock sidoeffekten att hon försöker stoppa allting i munnen nu för tiden, grimman, borstarna, hovkratsen, mina nycklar, stigbyglarna etc. etc. the list goes on and on and on. Hon e för söt! ^^


Kulan & Jack


Jag vet att man inte kan se hennes ansikte men jag gillar den här bilden eftersom man kan se vilken rund och fin rumpa hon har börjat få! Gose-rumpa!

~*~

Måste bara visa en bild jag tog idag.



Anledningen till att jag älskar den här bilden?
Jo, eftersom den visar att det går alldeles utmärkt att samsa tre hundar, två katter och två människor på "en pytteliten bostadsyta" (från vilken film? ;) ), jag tror vi bor på ungefär 135kvadrat (eller vad tror ni som varit här?) och vi har aldrig några problem. Visst vi har trädgård på både framsidan och baksidan och det involverar en hel del promenerande och kompronissande (Om du låter din bror va ifred i köket så får du sova på soffan tex.) men vi har aldrig haft några problem, aldrig några slagsmål, ingenting. Vi försöker också att varje dag ge varje djur lite egen-tid med oss, tror det gör en himla skillnad också, att de var och en får känna sig speciella.
Sen hjälper det juh såklart en hel del att man har djur som är stencoola!

~*~

Orkar knappt beskriva jobbet idag. Måndagar ni vet...
Fullbokat med andra ord. En ordniarie operation inbokad (kattsterilisering) och TRE akutfall, en extra intagen patient (för blodprov) och fullbokat från 15.30 till 18.30. Plus att Kevin (den andra Vet'en) var inbokad mellan 13.30 och 15.00.
Jag höll ångan upp till fem ungefär sen orkade min stackars kropp inte mer och det hela blev bara en lång väntan på att få gå hem! >.<
Akutfall No.1
Labrador som varit på promenad på lördagen och skurit upp halva baktassen, ägaren hade tagit den till Nattidsveterinären, men ägaren hade nekat operation där och då(!?) Så kom istället till oss idag med hemmagjort tryckbandage, som fungerade ...så där. Två tåsenor var helt avskurna och stora böjsenan var halvt avskuren. Varför väntar man i nästan 2 dagar med att få det årgärdat? Tror man att det helt magiskt ska ordna sig självt om man ignorerar det? Jag blir så trött. 

Akutfall No. 2
En av mina favvis klienter! En liten Westie.
Han hade varit på café med sin matte och samtidigt så var det en annan hund där, båda två var kopplade och hade en liten vänskaplig sniff. Plötsligt, på nanosekunder, så förvandlades den andra hunden (en husky) till dracula, biter tag runt westiens huvud, lyfter honom från marken och ruskar om honom. Ägaren till huskyn måste bokstavligt talat bända upp hundens käkar för att få honom att släppa taget om westien. Westie ägaren svimmade av allt blodet. Ett stort gapande sår över ena ögat, så djupt att en stor köttflik hängde ner över ögat och "hål" på baksidan av huvudet där de andra tänderna träffat.

Akutfall No.3
En man kommer rusande bärandes på en Cocker Spaniel som har något sorts anfall.
Det jobbiga i det här fallet var inte var inte hundens epilepsilikande anfall utan ägaren, det är alltid ägaren som är jobbigast att handskas med när en hund har ett anfall. För att de får panik. Fullt förståeligt, men ändå jobbigt.
För att vara helt ärlig, det finns inte så mycket man kan göra med en hund medans den har ett anfall, oftast går anfallet över efter att par minuter och det är då man börjar undersökningen. (Så klart att även hundar kan ha ihållande anfall vilka då behöver medicineras medans anfallet pågår, men det är ganska så ovanligt, det händer oftast med djur som redan har en diagnostiserad epilepsi eller hjärntumör, men DET är en helt annan historia) Men iaf, hunden kom till sig igen efter ett par minuter och vi tog in honom för observation ett par timmar och sen fick han komma hem igen, men ska tillbaka till oss imorrn för blodprov.



Om en hund får ett epilepsilikande anfall är det bästa man kan göra att helt enkelt ta ett steg tillbaka, om man är inomhus släcka ljuset och stänga av TV och/eller radio. Om man är utomhus täcka hunden med en filt eller jacka och sätta på kopplet men hålla sig på avstånd. Och ringa till veterinären. Lyft aldrig hunden om inte din vet säger till dig att göra det. Kan du inte få tag på vet direkt? Kolla på klockan, ta tid på anfallet, hur länge pågår det? Om den krampar, hur länge håler varje kramp i sig? Lite som att räkna minuter mellan verkarna när man ska föda barn :)P Var beredd på att efter att själva "anfallet" är över så kan hunden vara medvetslös en stund och när den vaknar så kan det hända att det inte är gammal vanliga Rufus som vaknar, ofta är de förvirrade, desorienterade, ibland aggressiva och oftast går de som att de är fulla. Gå inte fram till hunden utan prata med den på avstånd med mjuk röst och låt hunden komma till dig. 
Att lyfta upp hunden kan trigga ett nytt anfall, större anfall, det är därför man inte ska röra dem om det inte är absolut nödvändigt. Och också såklart eftersom de inte är sig själva och att det finns stor risk att de anfaller eller på annat sätt är aggressiva när de vaknar till. Och som sagt få inte panik, i de flesta fall vaknar hunden till liv igen utan problem. Ta det bara lugnt, ring din veterinär och gör som de säger.
Det finns massor med anledningar till att en hund kan få anfall och det är oftast väldigt svårdiagnosticerat. Många gånger sätts de på epilepsimedicin, även om man inte med 100% kan säga att det är det som är problemet. Det är mycket lättare att säga vad det INTE är för fel, än att säga vad det är som är fel. "Riktig" epilepsi visar sig ofta medans djuret är relativt ugnt eller väldigt gammalt (åldersepilepsi pga att hjärnan helt enkelt börjar "stänga av"). Andra orsaker kan vara förgiftning (allt från tungmetaller i vattnet till råttgift eller rengöringsprodukter), trauma (Fall eller slag mot huvudet) eller hjärn- eller ryggmärgstumör eller annan sorts tumör som trycker på känsliga nerver.

~*~

Well det var den predikan! Ni får ursäkta att jag blir lite medryckt, men det är juh för att jag älskar mitt jobb ^^
Nu är det mitt i natten igen och jag måste gå och lägga mig, är ledig imorrn men måste upp för o åka till stallet.
Slänger väl in en ego-bild igen, har juh börjat bli tradition! :D


Jag just nu, alldeles nyduschad och fräsch!
Det händer minsann inte varje dag :P

Appropå att gå och lägga sig... Igår efter att jag somnat på soffan och skulle gå upp i sovrummet och däcka i sängen istället så möttes jag av det här:


VAR ska JAG sova va?! VA?! Det är väl så det är, det är aldrig bara "han och jag" det är alltid "alla VI"
PRECIS så som jag vill ha det! Även om det blir lite trångt och fluffigt ibland. :D
Och det är klart, ibland blir man förjäkla trött på alltihopa och drömmer om ett damfritt hem utan tassavtryck på mattan och inga hundmatsbitar under spisen, men jag vet juh också att om jag är ifrån dem mer än ett dygn så saknar jag dem så att det gör ont. Vår lilla  fluffiga familj.


Natt natt mina vänner hörs snart igen!

xoxox