Bouncys.blogg.se

Så här på fredagkvällen så går jag igenom min vanliga rutin efter en veckas jobb.
Jag brukar ha lite "pampering time" och tar hand om mig själv.
Det är juh så, en del av min dagliga rutin på jobbet är att ständigt tvätta sig, all exponerad hud, särskilt viktigt när vi har operationer inne eller när vi har djur inne med infektioner (man vill juh inte ha en hund eller katt inne för observation med en potentiell dödlig infektion och sen va den som sprider det vidare till våra andra klienter liksom), det är bara det att vi måste tvätta oss med antibakteriell- och desificerandetvål hela tiden och det dödar allt...inklusive min hud :( Jag är vanligtvis torr som fnöske så efter en hel vecka på jobbet så börjar min hud allt mer likna papyrus.
Men då är det juh det där med "war wounds"... det är först vid det här tillfället som jag upptäcker alla sår och bulor som har uppstått under veckan och ibland (som tex. idag) så undrar jag vad tusan jag har sysslat med!
Högst uppe på huvudet så har jag en bula i Eyjafjallajökull storlek, min högra axel är dubbelt så stor (nästan) som min vänstra, mitt högra ben har blågröna blåmärken jämt utspridda, jag ser ut som en missfärgad leopard, jag har blodblåsor på tre fingertoppar, breda klösmärken på magen(!?) och sen har jag också de obligatoriska normala riv och klösmärkena. Hur kan jag inte upptäcka allt det här när det händer? Borde det inte göra ont vid olyckstillfället liksom? Kan det verkligen va så att jag är så fokuserad på annat att jag helt enkelt inte märker det?
Det är lite samma känsla som jag brukade få när jag kom hem efter en festival - var jag verkligen så full. Ja ni vet vad jag menar. :)P

~*~

I övrigt har det varit en konstig vecka på jobbet, bara massa konstiga klienter med konstiga djur och konstiga frågor. Igår tillexempel så hade vi en tant inne med sin hund (15årig Lakeland terrier), det var första gången hon någonsin hade varit hos en vet. och hon hade haft hunden sen den var valp. Det är inte så konstigt i sig, finns massor med människor som aldrig tar sina djur till veterinären, det är inget fel med det så länge djuren är friska, men det som var så konstigt i det här fallet var vad tanten sa.
Hennes son hade just visat henne hur internet fungerar och hon hade surfat på nätet... och där lärt sig både ett och annat så hon kom in för en gratis hälsokontroll, bokade in hunden för en "dental" och för att bli steriliserad, bokade in den för vaccination, avmaskning och microchipping. Allt på en gång! Sen undrade hon hur "det här med djurförsäkring fungerar"... hon hade alltså gått i 15 år med hund och inte haft en aning om att man kunda vaccinera, avmaska, sterilisera etc. etc. ibland undrar man hur världen fungerar liksom.

Sen hade vi en annan tant inne, som numera går under namnet "crazy hamster lady".
Hon bokade in sin hamster eftersom hon tyckte att han sprang mycket långsammare än vanligt i sitt hamsterhjul.
Okej.... även om vi tycker att en del saker låter konstigt så kan vi ju inte neka en klient att komma in om de är oroade liksom. MEN, in kommer tanten med den största f***ing hamsterbur ni kan tänka er, komplett med färgglada tunnlar och hjul och "gömställen" och gud vet vad.... det tog oss 30 minuter bara att få ut gnagardjäveln (ursäkta uttrycket, men jag är en hängiven hamsterhatare och den här lilla odågan gjorde inget för att promota sin ras!) ur buren! Väl ute ur buren så gick den till attack! Den bet sig fast i veteriärens finger så blodet bokstavligt talat droppade, sen flög den, ja FLÖG från bordet ner på golvet och sprang omkring som om den var på uppåttjack! varpå ägaren säger "Nej vad bra, det är så där fort han brukar springa!" Medans tanten står där och glädjeskuttar kryper jag omkring på govet och försöker fånga in minimonstret, veterinären står med kall kompress och försöker stoppa blödningen från fingret, in kommer tantens son (gud vet var han var från början) och säger "medans vi ändå är här, kan ni kolla på klumpen han har på magen, är den farlig?" Vid det här laget har jag fångat krittret med hjälp av blyhandsken vi använder när vi röntgar. Sonen undrar vad tusan jag sysslar med varpå jag lugnt och sansat försöker förklara att hamster hade attackerat veterinären och han sedan hoppat från bordet. Sonen säger då "det tror jag inte på, han är handtam!" WTF? Iaf. sonen ber att få hålla i sin hamster och jag erbjuder honom blyhandsken (som han nekar)han pekar mot fettvalken på hamsterns mage varpå hamster gör en flygande 180 graders vändning och biter tag i sonen! Sonen kastar hamstern tvärs över rummet i vild panik, sen vänder han sig om mot veterinären och säger "vad har ni gjort med min hamster!" Sen säger han att vi inte är en "riktigt" veterinärklinik och han vill lämna stället, säger till MIG att plocka upp hamstern från golvet igen och frågar sin mamma varför hon tog dit hamstern över huvudtaget, varpå mamman säger "men de fixade honom, titta så fint han springer!" Jag tvingas återigen fånga microvampyren, sonen stormar ut från kliniken och mamman ger oss "dricks" för väl utfört arbete!
Jag lovar er, det var som hämtat från en dålig komedi, det var helt surrealistisk!
Och jag har fått det bekräftat att hamstrar är satans avkomma!



Ja det var ett axplock ur min vecka, är ni avundsjuka? :P
Tyvärr så avslutades veckan i moll, med två kattavlivningar. Den första berörde mig inte så mycket, för det var en katt jag aldrig träffat förr men den andra... det var helveteskatten jag berättade om i förra inlägget... han hade jag juh liksom en personlig relation till och då blir det så mycket svårare :(
Det blir inte direkt lättare av att se en vuxen man gråta, nej usch vad hemskt det var, nu pratar vi inte mer om det! Sov så sött lille Ben.

Något helt annat förresten, jag måste bara berätta att jag har världens underbaraste hundar!
Båda mina hundar har alltid haft ganska så bra tänder, särskilt Ludde! Televinkens har börjat bli ganska så ofräscha på sistone dock så i torsdags (igår) bestämde jag mig helt enkelt för att ta in dem till jobbet för att fixa deras tänder lite. :) Något som vanligtvis görs under narkos, men mina fina hundar klarar det alldeles utmärkt utan! Fast än jag mer eller mindre högtryckstvättar deras tänder så sitter de där så snällt utan att bråka! Jag är så himla stolt över dem! Så nu har de skinande vita tänder och luktar munskölj! ^^



Så nu sitter jag här i födelsedagskostymen o ska hoppa in i duschen...jag känner mig alldeles kladdig, inte bara för värmens skull (som jag faktiskt tål riktigt bra nu för tiden) men för att vi har haft 100% luftfuktighet här idag... var glada att ni slipper det hemma i Sverige för fy tusan vad äckligt det är! :S
Ska se vad jag kan roa mig med ikväll nu när Mike jobbar natt. Vi hade ett riktigt mysigt möte idag han och jag förresten, vi möttes på ett café haha! Vi är tvugna att göra så om vi vill träffas över huvudtaget, eftersom jag oftast inte hinner hem innan han måste iväg och eftersom caféet ligger ca 5 minuter från mitt jobb plus att det ligger mitt emellan 'hemma' och Mikes jobb så är det perfekt.
Det känns alldeles mystiskt och konspiratoriskt att mötas så haha, jag kan nästan förstå mig på folk som varit gifta länge som börjar "dejta" varandra på nytt och låtsas som att de är främlingar! :)P
Well well, jag har en lång, härlig, varm och "hästig" dag framför mig imorrn så ska försöka komma i säng i någorlunda tid. Har förresten glömt att berätta att Kulan är mer eller mindre en riktig ridhäst nu för tiden! Men jag berättar mer om der imorrn!

Tjipp så länge godingar!