Bouncys.blogg.se

Jag ber om ursäkt igen för den dåliga uppdateringen.
Det har varit så mycket på sistone allt från massor med jobb, städa hus, göra trädgård, mecka med hästen och gud vet vad. Jag känner mig helt deflated (be mig inte komma ihåg vad det heter på svenska), det finns så mycket saker som jag verkligen, verkligen vill göra, men det känns som att 80% av min tid är fylld med saker som jag inte vill göra.  De resterande 20% inefattar saker jag tycker om att göra, men det går så långsamt, jag är så otålig! Samtidigt så stressar jag sönder mig, även över de sakerna som jag vanligtvis tycker om att göra, vilket resulterar i att allt känns skit. Men det är väl så, man måste trampa sig igenom skiten för att komma fram till dit man vill, önskar bara att det inte va så jävla tråkigt, deprimerande och frustrerande!
Jag inser att det här låter jättedeppigt och ångestfyllt, det var inte meningen...jag mår ganska bra! ^^ Och livet knallar på rätt bra, vi får saker gjorda, saker vi velat göra sen vi flyttade ihop etc. etc... det är som sagt mest det att jag har för lite tid och jag är alldeles för otålig.... från västfrontet intet nytt så att säga :)P

~*~

Måste berätta om min fredag! Det är vanligtvis den lugnaste dagen på hela veckan för mig, en sån där dag när jag liksom kommer i kapp och gör alla de där sakerna jag lagt på hög under veckan... så var icke fallet i fredags!
Vi hade the cat from hell inne för observation och dropp.
(Bara så ni vet, jag brottas hellre med 10 argsinta pitbulls med rabies än tar hand om rent utsagt elaka katter! Hundar är förutsägabara och lättbrottade, medans katter är slingriga varelser med alldeles för många vassa delar!) Den här katten är halvförvildad och bor på den lokala golfklubben, jag vill inte säga att han tycker om mig, men jag är nog den person han tycker minst illa om av alla oss som jobbar på mitt jobb. Han har varit inne ganska så mycket för steroid- och vitamininjektioner och hans hat har sakta men säkert byggts upp allt som tiden gått. I början så fräste han bara lite när man tog i honom, nu för tiden så låter han som en bandsåg så fort han kommer innanför dörrn och alla klorna är på givakt!
På fredagar jobbar jag ensam... allt hade varit frid och fröjd om han bara hade gjort som man sa till honom! Men nej... nu skulle han nödvändigtvis nysta upp bandaget som håller droppet på plats si så där var 20'e minut, i samband med det så stannade droppet...så inte bara behövde jag lägga om bandaget, jag behövde också kickstarta droppet, jag tycker inte om att vara så nära hans klor! tack gode gud för kattpåse! (typ tvångströja för katter)


den har små dragkedjor på väl valda ställen, så man tex. kan komma åt de olika benen o så där, det hjälper väldans mycket, men jag anser fortfarande att katter har för många klor!
Höjdpunkten kom när vet ringde o tyckte att jag kunde handmata honom lite eftersom han inte ätit på hela dan! Plus att hon ville att jag skulle väga honom. Så jag tryckte ner honom i kattpåsen och tog honom till vågen, då klöser sig kattfan ut ur påsen, han river den alltså i strimlor! Vilket resulterar i att jag har ett lösspringande miniatyrlejon i kliniken! Han såg ut som en flaskborste, med allt hår på ända och lät ännu mer som en bandsåg! Sen fick han panik när han insåg att hans ben fortfarande satt fast i droppet, så han började fräsande springa i cirklar och varenda gång han kom nära mig så gjorde han ett litet hoppsaskutt med alla klor och tänder dragna! En sån pers det var! Men jag klarade det också och blev faktiskt inte klöst en endaste gång! Agressiv PLUS att han har ont... oh the joy!
Jag komer aldrig förstå mig på folk som jobbar på kliniker som bara tar in katter, de måste ha dödslängtan!



~*~

Helgen hade två huvudteman.. ett: städa! Eftersom vi skulle få besök på söndagen (vilket är punkt nummer två) så var vi tvugna att försöka få lite ordning här hemma. Det tog mer eller mindre hela dagen! Det enda andra jag han med var att susa upp till stallet och kasta sadelgjordar på Leeann (hon var tvungen att låna en av mina eftersom Blackie slimmat till sig en massa), kasta lite morötter på T och undersöka hennes "bula". För flera veckor sen så fick hon en liten "bula" på halsen..alldeles uppe vid mankammen, det såg ut som antingen ett "nyp" från en annan häst, eller ett något större än vanligt - myggbett. I början tänkte jag inte så mycket på det men nu eftersom det gått så lång tid utan att det ändrats så hade jag börjat pilla lite på det. Och i lördags så lyckades jag få ut en kanske 0.5cm liten pinne ur bulan! Väldigt äckligt, men samtidigt väldans facinerande! Jag förstår inte att det inte blivit infekterat eller liknande efter så lång tid! Men ut kom den iaf och bulan ser redan bättre ut!
Så i söndags så hade vi en väldans trevlig dag (punkt två). Vi började med en hundpromenix, Jag, Mike, Ludde och Televinken och Mark, Shirley och deras Penny (18månaders dalmatin) i Delamere Forest. Jag har nog berättat om Delamere förut här i bloggen? Ett stort härligt naturområde som bara ligger ca 30minuters bilväg härifrån. (Ridavstånd från stallet!)

Efter promenaden så åkte vi hemåt, med ett litet stopp vid stallet för att hälsa på Kulan. Hon är så söt, när hon ser mig komma så kommer hon spingande till grinden! ^^
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte har gjort nått nyttigt med henne i helgen, men jag antar att alla är värda en paus då och då, både mäniskor och hästar!

Man ser inte vad det står på skylten men det står
"Crabtree
Farm

Dum Spiro
Spero"


"entren" till gården och hästisarna i bakgrunden.


Sötaste heppan väntar på kramar!
(jag ber om ursäkt att jag blir aldeles fjortisfjollig när jag pratar om Kulan, jag kan inte hjälpa det! ^^ )


Ingången till vår stallavdelning, boxen allra högst upp är Kulans.
Vi har inomhusgrönska och "sky lights" (- alltså...eeeh takfönster?) och en liten köksavdelning. På andra sidan om väggen till höger kommer det så småningom bli ridbana, just nu är det bara en stor, tom föredetta ladugård (där Sue's dotter och hennes karl ska gifta sig i sommar!)


Kulans box (med inomhusgrönskan uppe på väggen) 4 x 3 meter. Ska skaffa/göra en snygg namntavla till henne.


Stallet från andra sidan, jag står i köksavdelningen och tar bild mot ingången alltså.
Om ni tittar på golvet så kan ni se var skylightsen skiner in. :)

Ska se om jag ta lite mer bilder imorrn eller så, på alla betesmarkerna och ridbanan osv. om jag kommer ihåg! ^^ Eller så får ni helt enkelt komma och hälsa på mig och kolla in stället själva!
Och mamma, jag vet att du läser! Skicka survival-kit snarast! Jag beöver saltlakrits och kroppkakor för att överleva! :D

Appropå svensk mat, efter promenix och stallbesök så åkte vi hem hit för att få i oss lite mat.
Jag gjorde renskav och älgskav med pressad potatis till dem! Med blandade reaktioner, alla kom överens om att det smakade "annorlunda" och förstog varför jag inte kunnat beskriva smaken, men jag tror att de tyckte om det! JAG tyckte iaf. om det, och det är juh det viktigaste! :)P Gud vad jag älskar ren! Och sån hemlängtan jag fick!
Sen blev det tonvis med glass till efterätt!

Något helt annat förrsten! Jag kanske ska bli kattmamma...bara tillfälligt, men ändå. :)
En av våra klienter har en katt som ska ha bäsar, men han kommer va på semester när det är dags för dem att kika ut så det kan hända att hon får komma hem hit till oss och ha sina bäsar här! Ååh, det skulle va så mysigt! Jag saknar missebäsar!

Well nu ska jag slappa lite framför TV'n innan jag ska försöka sova i min ensamhet, Mike jobbar natt igen
:( Lagom kul ...jag slutar jobbet klockan 19.00, han börjar jobbet klockan 19.00...kunde nästan inte va sämre tajming, men men...vi överlever det också. Och det ger juh mig lite tid att göra alla tjejiga saker...ibland så är det ganska så skönt att få vara för sig själv. Så länge man förstår skillnaden mellan att var ensam och att vara för sig själv, för ensam, det är jag verkligen inte!

Puss alla älsklingar!

x x x