Bouncys.blogg.se

Så vad har hänt de senaste 2-3 veckorna? ^^
Jag ber om ursäkt för frånvaron men som ni säkert kan förstå så har jag haft fullt upp!
Det har varit ansträngande kan jag tala om, på alla plan! Fysiskt, psykiskt och ekonomiskt!
Men det är väl så, första månaden är hårdast, man måste komma in i allt liksom, bygga upp rutiner osv. och framförallt så går det åt en del pengar den där första månaden, hö, strö, foder, försäkring, fan och hans moster! Men jag har klarat det! Pengarna tog slut igår kväll och jag får lön imorgon så det har bara varit en dag på ruinens brant och det kan man juh klara av.

Så kulan (Tamara alltså, vi kallar henne helt enkelt för "T" {teeh} på engelska men efter ett samtal med mamma så kallas hon på svenska för "kulan"..lång historia ^^ ) anlände som ett bombnedslag! Hon har en personlighet som är ett par storlekar större än vad hon själv är och hon är outtröttlig, med andra ord, hon är en unghäst! :)
Men jag är så jäkla glad, hon passar mig perfekt, hon är otroligt lyhörd hon vill väldigt gärna vara till lags men hon vill också väldigt gärna veta varför man ber henne om saker, det är med andra ord ganska så lätt att arbeta med henne för det är som att ha en konversation med henne; man ber henne, hon frågar, man svarar, hon gör. Underbart!
Hon är dessutom väldigt orädd. Hon reagerar på nya saker men inte med att få psykbryt utan hon söker trygghet i mig, så sålänge JAG inte får psykbryt så klarar vi oss igenom det mesta, det inkluderar brandbilar, getter och olyckor bland annat!

Så jag hade henne inne till att börja med, för hon behövde avmaskas, avlusas och behövde komma till rätta innan jag kunde släppa ut henne, dessutom så behövde jag få tag på nyckeln till det fält där hon skulle gå.
I det här landet så behövs sånt mycket mer än i Sverige, övervakningskameror, lås på alla grindar etc. etc. för det är faktiskt ganska så vanligt med häststölder och sånt här, lite skrämmande men ganska okej i vårt stall, för det ligger i en trevlig liten by och polisen kör förbi på sina rundor.
Men iaf. nu tappade jag spåret lite.
Så i väntan på nyckeln till fältet så släppte jag ut henne på ridbanan varje dag, under uppsikt såklart.
Dag ett gick bra, dag två gick bra, dag tre...gick åt fanders! Haha! Jag vände ryggen åt i 5 minuter, sen hörde vi ett jäkla oväsen! Hon hade gett sig på att hoppa över den 130cm höga grinden, vilket va idiotiskt med tanke på att grinden är gjord av metall och resten av staketet är 10cm lägre och gjort av trä!
I vilket fall som helst så lyckades hon inte riktigt, hon fastnade med ett av bakbenen i staketet och hade liksom lyckats fläta in hela benet, det går inte riktigt att förklara, jag får rita en bild nån dag, men här är iaf en dålig bild på hur grinden ser ut nu för tiden!


...hon hade bakbenet över grinden och sen under den översta regeln och hoven fasthakad i regeln under..om ni fattar.. grinden är inte längre högre än staketet! haha.

Men hon var så duktig! Vi rusade fram till henne och så fort Leeann tog tag i hennes grimma så slutade hon panika och bara stog där, så jag kunde utan risk för mitt liv ta loss hennes ben..vilket inte var det lättaste men det lyckades. Jag tror att det var tackvare att hon höll sig så lugn som hon inte fick nån allvarlig skada! Hon fick ett skrapsår på framsidan av hasen så att säga och hennes skena och kota svullnade, me hon visade ingen egentlig hälta alls, men det fick bli 5 dagars boxvila!
Ni kan juh gissa om hon blev uttråkad eller vad! Men det gav oss samtidigt tid att "bonda" vilket jag tror var nyttigt!


Äta grep?

Men, hennes boxvila byggde också upp mina nerver, jag började frukta att släppa ut detta energi knippe efter 5 dagars boxvila! Särskilt eftersom jag blev rekommenderad att släppa ut henne påridbanan först! >.<
Men det gick bra, så länge man stog vid staketet och såg till att hon inte hoppade! (tror ta mi tusan jag köpt en hopphäst ;) ) Så jag insåg snabbt att det där inte var hållbart, hon måste ut nånstans större!
Så nästa steg var att försöka släppa ut henne i "the jumping field", alltså ett lite mindre fält där de håller hoppträningar. Enda problemet var att för att komma dit så var jag tvungen att leda henne över huvudvägen genom byn och jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera på den typen av traffik (snabba bilar och många långtradare), jag var också tvungen att gå igenom en liten "park" innan jag kom fram till fältet. Men igen, även om det känndes som att jag höll i en handgranat och hon i stort sett hade energi sprutande ur öronen på henne så lyssnar hon på mig.
När vi väl kom fram till fältet så kunde jag äntligen släppa handgranaten och gissa om hon flög! Som en raket! Fram och tillbaka, runt, runt, hoppa, skutta, bocka, såklart med de obligatoriska brakpruttarna! ^^
Jag stog och vaktade grinden och stackars Mike fick vakta den enda "öppna" sidan av fältet och det enda rådet jag egentligen gav honom var "om hon kommer galopperande mot dig flytta inte på dig och visa inte att du är rädd!", men Mike är som alltid lugn som en filbunke så det klarade han galant!
Dessutom fy tusan vilka snygga gångarter hon har! (dressyrhäst? JAAA!)
Då och då lugnade hon ner sig några hekton och betade ett par minuter bara för att två sekunder senare rusa runt som en sinnessjuk igen! När jag 1½ timme senare tog in henne så var hon svettig som en norsk skidåkare och trött som en gnu! Men gud vad lycklig jag var och antagligen hon också! 


...betandes på hoppfältet...man kan se mig där i bakgrunden också! :)

Så nästa steg var att ta henne till hennes fält. Hennes hage är toppenbra, ett stort fält, det angränsar inte till någon väg, det är andra fält åt två sidor, 3 fotbollsfält åt ett och ett naturreservat och det fjärde hållet och med tillhörande hästkompis! Det var bara en sak... det ligger på andra sidan byn! Så det tar väl en 7 minuter eller så att gå dit med henne...längs med huvudvägen!
Fy tusan vad nervös jag var!
Det gick riktigt bra faktiskt, vi tog dit henne tisigt på morgonen så det var minimalt med traffik, hon hade fortfarande överskottsenergi så det var lite bökigt men hon lyssnade snällt på mig och jag var glatt överraskad och väldigt lättad när vi äntligen kom fram! Och OJ vad glad hon blev när hon fick en kompis! Och OJOJ vad glad han blev när han såg henne, Coco heter han en fyraåring som gått ensam för det mesta, han kom galopperande över fältet gnäggandes när han såg henne, han trodde nog det var för bra för att vara sant! Och de blev vänner direkt! Det var som om de kännt varandra i ett tidigare liv och äntligen blivit återförenade!


Ingen blyghet här inte, det var kyssar och smek på första dejten!


Stjärnan i sitt snygga täcke...med reflexstjärnor på! ^^
Jag tog av henne täcket efter ca 5 minuter, för Coco försökte bokstavligt talat slita av henne kläderna!

När jag skulle ta in henne sen kvällen efter så var hon ganska jobbig, fast ganska förståligt, det var mörkt, en hel del traffik och så var jag nervös... först så var hon ganska lugn, sen började hon hispa lite när hon insåg att hon lämnade sin kompis, sen blev det lite värre när några hästar i ett annat fält började skrika efter henne, sen var det som att hon insåg att hon var på väg till stallet och på väg hem till maten! Men även om hon betedde sig lite lätt frustrerande så försökte hon aldrig dra ifrån mig! Och det var juh faktiskt bara andra gången i hennes lilla liv som hon gick den där vägen! Dessutom så hade jag Mike med mig igen och det är skönt att ha det där extra moraliska stödet liksom.

Men morgonen efter så var jag alldeles ensam, det var bara hon och jag och världen. lol.
OCH HON VAR HELT UNDERBAR! Gick som en klocka, lyssnade på mig, träffade massor med olika fordon och brydde sig inte ett skit, inte en skit gick fel! Jag har aldrig varit så lättad! :)


Snyggaste stjärnan!

Ja, förutom våra "släppa ut i hagen eskapader" så har vi mest sysslat med, hänga på, hoppa runt och flytta för tryck...ni som kan häst fattar vad jag menar lol.
I övrigt har det väl hänt en massa saker på jobbet o så där, men det får jag ta i ett senare inlägg, för nu måste jag gå o sova, det har tagit mig en evighet att skriva allt det här, jag blir så lätt distraherad.
Och nu så är det juh slut på sena kvällar, vilket faktiskt har gått riktigt bra, kom in i rutinen riktigt fort!
Jag måste säga att även om den här månaden har varit väldigt påfrestande på många sätt och vis så ångrar jag mig inte det minsta, jag är så nöjd och glad man bara kan va, och det är jag värd! ^^

Nu ska jag inta en liknande position som Pop har, hon har de bästa sovpositionerna!


Så sov så gott mina godingar så hörs vi snart igen! Jag LOVAR! :)

P.S Hoppas ni gillar nya designen! D.S

pussisar!