Bouncys.blogg.se

Jag försökte verkligen blogga innan jag åkte men blogg.se tyckte tydligen att jag inte fick logga in på min egna blogg. Men jag får väl försöka göra nånslags "recap" här för er.

Så... förra söndan var jag iväg och gjorde en "work-trial" som det heter, dvs. jag provjobbade så att de skulle kunna se hur bra jag jobbar. Som ett prov typ, med betyg och grejer.
Jag var och provjobbade på ett ställe som heter John Shaw Equestrian för att få jobbet som stallchef.
OCH jobbet är mitt, om jag vill ha det.
Vilket jag inte är säker på att jag vill, av några lika anledningar. Orkar inte skriva för mycket nu, men en av grejerna är såklart att jag måste få den lön jag "måste" ha, den andra grejen är att i deras jobbannons så underströk de hur viktigt det var att de ansökande hade hög standard, och jag är faktiskt lite besviken, för det känns somm att jag har högre standard än vad stallet har.
Lång historia kort...vi får se. :)
Men det var riktigt kul att jobba med hästar igen, fast jag har blåsor i händerna av allt mockandet..de har 70+ hästar på det där stället! o.0
Och en sak som var positiv var att alla människorna jag träffade var riktigt trevliga så jag skulle isf. ha ett riktigt trevlig arbetslag under mig. :)

 

 

 

Veckan efter var helt galen så klart, hade massor med OP's inne, bland annat en New Foundland med några av de största lipom (fettsvulster) jag nånsin sett! Vi tog ut mer än ett kilo fett...hade kunnat ge nån ett extra bröst!
 

Hade också en Ungersk Vizsla inne i flera dagar med akut njursvikt :(
Stackarn! Det var hårt arbete, med handmatande, tempkontroller, dropp och hela tjofräset.
En katt med oförklarliga andningssvårigheter, en katt som fick hjärtstillestånd under narkosen (tack gode gud att det inte var jag som var "op-nurse" den gången!) och en Schäfer med akut leukemi.
Det är så tragiskt med alla sånna här patienter, man blir personligt involverad även om man inte "vill" därför är det också så jobbigt när man kommer tillbaka efter sin semester och får höra att både den Ungerska Vizslan, Schäfern och katten med hjärtstillestånd dog medans jag var borta.. :(
Det här är en av anledningarna till att jag funderar på att byta jobb....

Den enda ljusningen under veckan var min lediga tisadg då jag åkte till Leeanne's stall för att hjälpa henna med hennes pålle Blackie! En "problemhäst" med stoooor personlighet, en mycket bra början på ett nytt samarbete! :)

Torsdagen var horribel, upp tidigt för att lämmna hundarna på hundpensionatet sen hem och direkt iväg till jobbet, där jag var tvungen o va inne tidigt, sen en hel dag fylld med handmatandet samt två "vanliga" operationer, en där vi tog bort sköldkörtlarna på en katt och en hund 'dental'.
Kvart över sju på kvällen kom jag iväg därifrån (skulle ha slutat 18.30) då var det bara direkt hem....bara för att vända direkt för att åka och lämna Mikes bil på service och säga hej till hans mamma och pappa. Sen var det hem IGEN för att börja packa och när packningen var klar så var det bara o sätta sig i bilen (som inte har nån värme!) för att köra ner till Stanstead för att hinna med flyget som går 06.05 fredag morgon! Spöregn hela vägen dessutom...

Som jag har längtat efter snön!!!
Men det var ändå lite av en chock...det är en stor skillnad mellan 6 plus och spöregn och 18 minus och snöstorm!
När vi väl lyckats ta oss från Nyköping och hem till mammsen o pappsen med "pit stop" för att köpa ett träns!) så somnade jag en stund framför öppna brasan, kan va den bästa powernapen nånsin! ^^ Sen var det bara att ta itu med "vanliga" gamla jobb såsom stallmockning och hästinsläpp, men jag gjorde det med nöje, gud vad jag saknar hästarna!

På lördagen var det dags för PJ's födelsedagsfest!
Det var så kul att träffa alla igen! Utan att gå in på detaljer så innehöll kalaset allt som en riktigt bra fest ska; allt från allsång till bröstflashning på toaletten (only girls allowed though!) Och så fick jag umgås med finaste Monan igen! Det är helt otroligt vad vi kan ordbajsa när vi ses! Allra käraste lilla tattkanten. :)



I övrigt så var "veckan"  inriktad på tre saker:
1. Fira jul.
Vilket vi gjorde på måndagen vilket var väldigt lyckat.
Söndagen bestog mycket av bakning och matlagning så på måndagen blev det "riktigt" jul, med all mat och allt godis som det skulle va, familjen hade till och med lyckats hålla liv i julgranen!
Och alla blev glada över sina små paket.
2. Magproblem
Ni vet juh alla vad det innebär vid det här laget...
3. Hästarna
Vi körde ett superrace med lill-skitan och hon var så jäkla duktig!
Så nu har hon haft både sadel och träns på sig och gått omkring i det och hon betedde sig som att hon aldrig hade gjort annat. Jag är så himla stolt över henne.
Hon kommer bli en toppenponny i slutänden, hon är så jäkla läraktig och hon har börja fylla ut kroppen och se ut som en "riktigt" häst. I can't wait to get back to Sweden!


Inga problem att ha bett i munnen så länge man får äta morot!


Går bra utan morot också :)


Med Summernights gamla sadel på, den var bara några nummer för stor! ^^


Världens finaste tjockisar!
Boppan är verkligen tjock, men man kan se att hon vuxit till sig ordentligt nu, och hon är så himla fint tecknad, känner mig väldigt positiv!

Måste förresten bara visa er vad som väntade oss när vi skulle gå och lägga oss!

Det här skulle vi ta oss igenom
och nästa morgon när vi vaknade...

...så skulle vi ta oss ut här!
Varför lägga energi på att skotta när man kan klättra! :D

Allt blir så himla fint när det är en massa snö!
Längtar faktiskt tillbaka riktigt mycket...

Home sweet home! :)

Som vanligt så gick tiden alldeles för snabbt och innan jag visste ordet av så var det dags att åka tillbaka hem till gamla england. Både glatt och sorgligt på samma gång. Längtade ihjäl mig efter vovvarna och kissarna men samtidigt så ville jag så gärna fortsätta pyssla med Boppan och ja....det var fler saker jag hade velat hinna med.
Och att åka tillbaka var ju ett äventyr i sig självt eftersom vi lyckades åka i ett väldans snöoväder... och vårt flyg som skulle ha avgått klockan 14.05 blev uppskjutet...och uppskjutet...och uppskjutet och avgick klockan 20.40!
Så när vi väl kom till england så var vi X antal timmar försenade och ännu så väntade en 3 timmar lång bilfärd hem. När vi väl kom hem till Cheshire så var vi tvugna att åka och hämta Mikes bil, så vi var hemma klockan 4.30 på torsdag morgonen... sen var det upp klockan 9 för att åka och hämta vovvarna.

Allt var frid och fröjd, alla mådde bra och sen plötsligt så kräktes Ludde, blev inte så himla orolig till att börja med han kräks ibland när han blir väldigt exalterad. Så väl hemma så lugnade han ner sig lite, gick och drack lite vatten, efter ca 40 minuter så skrek han till och akutspydde ut vattnet, vid det här laget började jag bli lite orolig men igen så verkade han rycka upp sig och när det var dags för mig att åka till jobbet så verkade han faktiskt må ganska så okej.
När Mike kom hem så hittade han inget kräk så det verkar som att inget hade hänt under tiden har varit borta, men så fort han kom hem så börjde ju hundarna springa omkring och skutta runt och då hände det igen, Ludde skrek och sen fontänspydde han vatten. Mike ringde mig och berättade om läget och jag sa till honom att hålla Ludde lugn och att hålla ett ordentligt öga på honom tills jag kom hem.
När jag kom hem så var han ok, inte sitt vanliga glada jag men ok under omständigheterna, jag testade om han ville ha lite mat men det nekade han men han gick och drack lite vatten ett par gånger och jag höll andan men nej inga kräkningar jag trodde att kanske det värsta var över och tänkte att så länge han inte blir värre så kan jag ju ta med honom till jobbet imorrn för att kolla över honom, tempade honom och det var normalt, bra puls, bra andning och bra "refill time" klockan halv två på natten så skrek han som en stucken gris, la sig ner och vatten bara forsade ut ur munnen på honom!
Då fick det var nog, jag började bli orolig för uttorkning och såklart orolig för vad som var fel med honom.
Så vi ringde till vår veterinär (det är så skönt att ha en vet som har telefontid dygnet runt!) och hon tyckte som jag att det var dags att ta in honom.
Så han blev inlagd på sjukhuset :( Och där är han än och blir pumpad med dropp och mediciner och ingen vet vad som är fel med honom... det positiva i kråksången är väl det att medicinerna verkar hjälpa än så länge så har han inte kräkts igen och det är positivt att han fortfarande har normal puls, andning och temp men det är så jäkla hemskt att inte veta vad som är fel! Och vem vet vad som händer när man slutar ge honom medicinen?
Det här är en av sakerna jag hatar med att jobba med det jag gör... alla möjliga sorters "diagnoser" flyger genom min skalle den ena värre än den andra, det är tortyr! :'(
Förhoppningsvis så kommer vi kunna hämta hem honom imorgon mitt på dan..om allt går som det ska, men han kommer fortfarande va på en massa mediciner.



Så nu sitter jag här och en del av mitt hjärta saknas...för han ligger i en bur hos veterinären.
Det är så konstigt att det kan kännas så tomt, Pelle undrar var brorsan är och sitter och tittar på dörrn.
Nu ska jag försöka sova ytterligare en natt utan min fluff-tjockis.
Jag önskar att det var slut på elände snart, jag är lite trött på alla motgångar.
Jag har säkert glömt att berätta nått, men det tar jag en annan dag..

(och jag fattar inte varför blogg.se helt plötsligt inte vill centrera min text...jäkla skitsida...)

Puss sålänge mina hjärtan hoppas ni har det lite mindre maniskt än vad jag har det!