Bouncys.blogg.se

...Är precis allting just nu, på både bra och dåliga sätt.

Håller på o försöka få ihop en blixtvisit till Sverige Måndag - Onsdag för att gå på farfars begravning. Det "lättaste" sättet att ordna detta är om vi kör ner till Stanstead (uanför London) och flyger direkt till Göteborg, för då behöver jag bara ha 1 dags obetald ledighet från jobbet (Har bara 1 semesterdag kvar och tisdagen är jag ju ledig ändå, begravning eller ej) för flygen från Liverpool går bara på måndagar och fredagar och flyger dessutom bara till Stockholm...
Fast jag ska tillägga att chefen var väldigt förstående, fick till och med en kram, men samtidigt vet jag att jag inte kan va borta för länge, särskilt inte eftersom chefen inte kommer va där den veckan, hon är på semester.
Hade jag haft råd så hade jag mer än gärna stannat en hel vecka, men jag har inte råd att va utan lön så länge :(
Så på superkort tid så måste en hel del fixas, eftersom Mike tänker följa med så måste vi ordna med hundvakt och kattvakt, ha råd att köra ner till Stanstead, parkering och bla bla bla... mitt huvud snurrar vid det här laget

Sen så fick jag en liten chock idag, fast en positiv chock, vill inte skriva för mycket om den förrens jag vet hur det kommer att gå, men jag kan säga att jag kanske ska på äventyr (alldeles ensam!) imorgon och beroende på hur saker och ting går då så kommer jag berätta för er! :)
För det är en sån där sak som nästan är för bra för att vara sann så jag vill inte säga för mycket, för kanske så går allt helt åt helvete!  Så ni får tåla er lite. :)
Men detta har också satt massa ludd i skallen på mig, kan inte släppa det och istället för att få nånting gjort så tänker jag en jäkla massa men ingenting händer...fruktansvärt irriterande!
Ska försöka vakna tidigt imorrn så jag har tid med både äventyret och lite planerande och pratande med familj.
Så mycket för en "ledig" dag... :S


precis så här känner jag mig!

Det är nästan att jag har så mycket att göra att jag inte har tid att va ledsen, vet inte om det är bra eller dåligt. :S
På sätt och vis kan jag känna att det var skönt att han försvann så fort, att han inte led mycket och att han får träffa farmor igen där uppe i himlen! (När farmor dog så hade de varit tillsammans i typ 65 år eller nått sånt!!! helt otroligt!)
Men samtidigt har man ju den där ångesten, födelsedagskortet jag glömde att skicka, att vi inte fick ses en sista gång, att det inte blir några fler somrar hos "famra och fafra". Men det är väl så det är, allting tar slut förr eller senare på ett eller annat vis, det finns inget vi kan göra åt saken :(
Hur klychigt det än må låta så får jag vad glad för tiden vi fick och alla underbara minnen!

Nej nu ska jag försöka varva ner och försöka gå o lägga mig, blir en låååång dag imorgon!
Puss på er godingar!