Måndag

Jag är så trött!
Fy fan säger jag bara, non-stop från när jag kom in ända tills kvart över sju...trodde jag skulle dö! X(
När folk frågar mig vad jag jobbar med och jag berättar så är det massor med folk som säger "åååh gud vad kul, jag önskar jag kunde gosa med djur hela dagarna"
Well, det är juh inte riktigt så, 99% av alla djur jag träffar är juh sjuka på ett eller annat sätt och i längden så är det väldigt väldigt tungt. :(
Inte bara det att vi måste avliva djur och liknande, många gånger så känns det väldigt skönt att vi kan ge djuren smärtstillande och göra det så behagligt som möjligt för dem när de är gamla eller döende eller långtidssjuka osv. det som kan vara så himla svårt är att hantera ägarna.
En del är väl förberedda, de vet vad som är på G, de är mycket lättare att hantera än "överraskningsfallen", tex när en ägare som kommer in med en katt som de tror har förkylningshosta och vi upptäcker att katten är översållad med cancertumörer och måste upplysa ägaren om att det mest humana är att låta katten somna in (självklart gör vi grundliga tester och så där först!). Det är som att släppa en bomb mitt i deras vardag och det är så fruktansvärt hjärtskärande! Man ser hur all färg försvinner från deras ansikten..... och där står jag.... eftersom det är jag som är veterinär sjksköterskan så är det mitt jobb att informera om deras olika val, kremering osv. och också mitt arbete att få dem att fylla i blanketten där de ger sin tillåttelse för oss att avliva djuret. Jag känner mig så jävla iskall och stenhård, där står de och är så ledsna och jag trycker upp en blankett framför näsan på dem... jag känner mig hemsk.
Det enda som är nästan ännu värre är när jag ber dem betala! "Hej jag har just dödat ditt djur kan du ge mig pengarna eller?" Jag säger juh såklart inte så. men det är så det känns. Det finns liksom inget bra sätt att säga det på.

Nu för tiden finns det väldigt många olika alternativ med vad man kan göra med sina djurvänner när de gått bort. Förutom att få dem kremerade och få hem askan så kan man nu för tiden få deras aska omgjord till ett smycke!
Jag själv tänker göra detta när mina prinsar trillar av pinn (vilket de aldrig kommer göra, de är ju odödliga!)
Tyvärr kan jag inte hitta länken till mitt favoritställe just nu men där gör de om askan till små diamantliknande stenar, där man själv kan välja färgen.
Men här är några andra alternativ som inte heller är så illa. :)


Den här är ifrån Ashes into glass, finns också att få i flera olika färger.




Den här från Eternity Crystal.


Man kan också få fotoramar och små askar och liknande där de har blandat i materialet från kremeringen med materialet som de gör sakerna av.

Båda webbplatserna ovan har fler alternativ såklart. :)

Nu ska jag rensa huvudet med lite Wii.

xoxoxox

Postat av: Monkelidonk

Usch, fan vilka hjärtskärande saker du får gå igenom, på arbetstid dessutom!

Men du är ju stark nog att klara av sånt, bästaste flizan. Puss sötis!

2009-06-15, 22:18:46 -
Postat av: Leonard

Vad intressant att leva och arbeta i England! Hur kom det sig att du flyttade dit?

2009-06-15, 22:33:01 - URL: http://trierer.blogg.se/
Postat av: Leonard

Haha okej :D Vart i England bor du då?



Själv vill jag nog flytta till The U.S.:D

2009-06-15, 23:14:07 - URL: http://trierer.blogg.se/
Postat av: Lollo

vilket coolt och spännande jobb!

2009-06-15, 23:24:10 - URL: http://confessionsbyme.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: